Saltå Kvarn-bloggen

Naturskyddsföreningen bildades för över hundra år sedan och har idag nära 200000 medlemmar. I början var det nog mest herrar i blazer som med en viss nationalromantisk anstrykning ville värna vår storslagna natur. Men med åren har föreningen blivit allt mer inriktad på olika typer av miljöfrågor även om naturskyddet självklart fortfarande står högt på dagordningen. Föreningen arbetar regionalt i 24 länsförbund och lokalt i 270 kommunkretsar. Vartannat år bjuder man in alla medlemmar till riksstämman, som är det högsta beslutande organet. Stämman utser en styrelse som leder riksföreningens arbete. Till sin hjälp har styrelsen ett kansli med cirka 90 anställda. Kansliets kontor finns i Stockholm och Göteborg.
Jag var aktiv i fältbiologerna som tonåring. Därför var det naturligt att jag hamnade i styrelsen till den lokala kretsen av naturskyddsföreningen när jag blev lite äldre. Fortfarande fanns det då en hel del herrar med blazer i föreningen. Då bodde jag i Bålsta utanför Stockholm. Där kämpade vi bland annat mot statsanställdas förbunds byggande av en kursgård vid Lastberget inom strandskyddat område där det häckade en berguv. Ärendet gick ända upp i högsta domstolen och vi vann. Kursgården fick flytta en bra bit in i skogen. En liten lustig detalj är att jag långt senare fick Lastbergets kursgård som kund i min roll som miljökonsult. En viss ambivalent munterhet uppstod då jag avslöjade att utsikten över Mälaren hade varit mycket mer storslagen om man fått bygga kursgården enligt det ursprungliga förslaget på Berguvens berg. Men det satte vi stopp för.
I år har naturskyddsföreningen en viktig kampanj – att tänka tanken att 100 % ekologiskt är möjligt. Kampanjen går ut på att visa att ekologisk odling är det bästa alternativet om vi vill föda världens växande befolkning långsiktigt och hållbart. Om du är medlem kan du delta i arbetet med kampanjen. Helgen 23-24 mars inbjuder naturskyddsföreningen till en riksupptakt för kampanjen – anmälan senast 17 mars. Om du inte är medlem föreslår jag att du blir det. Världen behöver en naturskyddsförening med en stark röst. /johan

Mats-Eric Nilssons bok ”Den hemliga kocken” har på många sätt bidragit till att fler fått upp ögonen för matens brister. Men när jag läser hans krönika i gårdagens SvD  – där han på nytt utmålar han livsmedelindustrin som ondskan i världen – tycker jag att han är väl enögd.
I sin krönika ger han en romantisk beskrivning av hur kötthanteringen gick till på 60-talet – och jag är den första att hålla med om att många viktiga värden från 60-talet har försvunnit. Men vem bär egentligen ansvaret för att hästen hamnat i lasagnen? Är det så enkelt som Mats-Eric vill göra gällande? Är verkligen livsmedelsindustrin ensam ansvarig för det som hänt. Jag vill påstå att vi alla har ett ansvar. Och Mats-Eric borde börja med sin egen yrkeskår – journalisterna – som under de senaste 50 åren har tjatat om var man kan köpa den billigaste matkassen samtidigt som man ondgjort sig över att matkassen i Sverige är relativt sett dyrare än i övriga världen. Det vore intressant att någon gång läsa en självkritisk krönika från Mats-Erics tangentbord.

Sedan har vi förstås dagligvaruhandeln som under samma period bara haft ett budskap:
- Kom och köp billig mat i våra butiker – vi är billigast!
När Saltå Kvarn exempelvis har försökt sälja in varor till butikskedjorna med argumentet att de är godare än de som redan finns i hyllan så har vi ibland mötts av svaret:
- Smak är ingen faktor i denna upphandling.
Inte konstigt om den mat vi köper smakar allt mindre. Dagligvaruhandelns struktur i Sverige – med tre stora block som dominerar – ger den dessutom en särställning när det gäller ansvaret för den mat vi hittar i butiken. Deras prispress mot oss leverantörer tvingar ofta fram dåliga och billiga lösningar.

Sist men inte minst har vi som konsumenter ett stort ansvar. Vi har helt enkelt svalt dagligvaruhandelns sätt att beskriva vad som är ett bra köp i matbutiken. Ett bra köp är ett billigt köp – dessvärre oberoende av smak, ursprung, djurhänsyn, miljöeffekt etcetera.
Men vad kan vi som konsumenter göra? Det krävs ingen revolution. Börja med att tänka på samma sätt som när du köper vin (om du gör det). Vi skryter sällan med att vi har köpt ett BILLIGT vin till helgen. Vi har köpt ett GOTT vin. Om vi tänker på samma sätt när vi köper mat så är jag säker på att risken för att det ska hamna felmärkt hästlasagne i våra varukorgar minskar dramatiskt. /johan

Just nu pågår Biofach i  Nürnberg. Det är en jättemässa för ekologisk mat. Vi besöker Biofach varje år eftersom det är ett väldigt effektivt sätt att träffa många av våra leverantörer på ett och samma ställe. Här intervjuar jag Sara Herza som är vår inköpschef. Hon är också ansvarig för vår handelsverksamhet, det vill säga den del av vår verksamhet som köper in produkter som vi inte själva producerar. Dessa produkter kommer från nästa hela världen. /johan

Här är några fler exempel på kul design från Biofach.

I går var det ekogala. Flera av presentationerna under eftermiddagen betonade att kunden behöver och vill ha mer information om hur produkten har producerats och var den kommer ifrån. Maria Smith som är miljöchef på ICA presenterade en kundundersökning som visar att 2 av 3 kunder vill har mer information och vägledning för att göra hållbara beslut i butiken. Åsa Domeij från Axfood har kloka tanka om hur ett säljande ekobudskap bör formuleras. Det ska vara relevant, enkelt, tydligt och produktanpassat. Med produktanpassat menar hon att olika ekoprodukter har olika mervärden, exempelvis kan ett budskap om ekoskinka handla om att grisarna får var vara ute och böka i jorden medan ett ekobudskap om frukt och grönt är mer relevant och anpassat om det handlar om minskad risk för innehåll av kemiska bekämpningsmedel.

Men det handlar kanske inte bara om att lyfta fram den ekologiska produktens fördelar. Ännu mer effektivt blir det när ekoprodukten ställs mot den konventionella produktens brister. Det finns ett antal intressanta exempel på det.
Från min tid som konsult på Gröna Konsum i slutet på 90-talet var jag med om ett par sådana exempel. När man klagade på att eko-äggen sålde för dåligt, sa jag följande:
- Ställ ut två videomonitorer vid äggen. En som visar burhönsen och en som visar ekohönsen då ska ni få se på ändrade köpbeteenden.
Det vågade man förstås inte. Men när man slutade sälja burägg så kom ändå denna annons:

Ett annat exempel kommer från tiden när jag hade förmånen att delta i jobbet med varumärkesplattformen för Änglamark i slutet på 90-talet. Då samarbetade Konsum med Lowe Brindfors som gjorde den film som sedermera hamnade i domstol eftersom de skånska spannmålsbönderna inte tålde filmens budskap. Men effektiv var den. Änglamarksförsäljningen ökade med nära 30 procent på några dagar efter det att filmen visades

Ett mer sentida exempel kommer från Ica Stenkulla i Nyköping där Magnus Åberg vågade sig på följande relevanta, enkla, tydliga och produktanpassade budskap – allt enligt Åsa Domeijs recept. Om jag förstår rätt såldes inga konventionellt odlade bananer alls under den period som skyltarna satt upp. Effektivt men framför allt väldigt modigt./johan

Idag har den årliga ekogalan ägt rum. Sedan förra året håller den till på Grand hotell i Stockholm och arrangeras av Ekoweb. Nära 200 personer från alla delar av ekobranschen väntade nyfiket på den sammanställning som Ekoweb gjort om 2012 års ekoförsäljning.

Under de senast tio åren har den ekologiska försäljningen ökat med tvåsiffriga tal varje år. I absoluta tal betyder att den ökat med ca 1 miljard kronor varje år under den senast femårsperioden. Men det visar sig att 2012 inte riktigt håller måttet i den serien. Ökningen blev endast 300 miljoner kronor eller drygt 3 procent i relativa tal. Volymökningen är större eftersom prispressen varit påtaglig.

Starkast växer ekomaten i de offentliga köken. Under 2012 ökade försäljningen med ca 16 procent och den totala försäljningen uppgår nu till 1,6 miljarder kronor. Mycket av den starka tillväxten får man tacka alla de eldsjälar ute i kommunerna som driver på utvecklingen. Att det även funnits ett politiskt mål har säkert stor betydelse.

I dagligvaruhandeln är nu ICA störst med en imponerande försäljning av ekomat på 2,5 miljarder kronor. COOP halkar efter och säljer nu för 1,5 miljarder kronor under 2012. Andelen ekologiskt av total försäljning i procent är fortfarande störst hos COOP men även den faller. Och efter att hört presentationerna från ICA, Axfood och COOP är det en logisk utveckling. Både ICA och Axfood har skarpa planer för att ekomaten ska växa medan COOP nu satsar mer på andra värden som närodlat och Fair-trade. COOP baserar denna strategi på medlemmarnas svar på enkäter. ICA och Axfood betonar dock att konsumenten är rådvill och behöver vägledning. 2 av 3 av ICA:s kunder vill ha mer information som vägledning för sina inköp.

Under 2011 växte försäljningen av ekologiskt på systembolaget kraftigt men under 2012 ökade ekoförsäljningen med ynka 1 procent. Systemet säljer ekovaror för ca 1,1 miljarder kronor.

Inför nästa år gör Ekoweb bedömningen att ekomaten kommer att fortsätta att växa med ca 4-500 miljoner kronor eller 4-5 procent i relativa tal. Det betyder att det samlade värdet på den ekologiska försäljningen under 2013 kommer att passera 10 miljarder kronor./johan

I torsdags inbjöd Ekologiskt Forum till seminarium med titeln ” Inspirera att handla mera – Strategier för ökad ekologisk konsumtion” i LRF:s lokaler på Kungsholmen. Jag hade själv förmånen att vara moderator. Klaus Bentzén som är exportchef på Organic Denmark inledde seminariet. Alla som har besökt Biofach – den stora mässan för ekomat i Nürnberg – har sett Organic Denmark:s fina monter som sjuder av liv. Samtidigt har vi svenskar smugit lite förbi den svenska montern som tävlar med Kirgisiens i anspråkslöshet. Klaus beskrev hur man i Danmark nu satsar stort på ekologiskt jordbruk från samhällets alla aktörer. Politikerna sätter ambitiösa konsumtionsmål (ex 60 procent för offentliga kök) och tillför ekonomiska resurser för exportstöd, forskning, bistånd mm.  Och det ekologiska jordbruket växer på alla fronter. I Sverige syns inget sådant. Vi har en regering som totalt saknar ambitioner för det ekologiska jordbruket, ett lantbruksuniversitet som befinner sig i fel årtusende och en dagligvaruhandel som fortfarande överbetonar matens pris. På frågan vad det är som skiljer oss svenskar ifrån danskarna säger Klaus ungefär följande, som är mycket tänkvärt.

- I Danmark har vi genomskådat det konventionella industrijordbruket. Vi inser att det inte är långsiktigt hållbart. I Sverige har ni fortfarande en romantisk bild av det konventionella jordbruket – trots att det i grunden är lika ohållbart som det danska. Det gör att många i Sverige tycker att det räcker med att det är svenskt. Det är ert problem. Men vi tackar för det. Det gynnar vår export av ekologiska livsmedel. Sverige är ju dessutom ett av våra viktigaste exportländer för ekomat.

Jag tycker att Klaus pekar på en viktig skillnad mellan våra länder. Även om det ekologiska jordbruket inte är framme vid den slutliga lösningen så är det ändå en gigantisk skillnad mellan ett jordbruk som löser samtliga sina utmaningar med kemikalier jämfört med ett jordbruk som inte accepterar att man sprutar tonvis med gifter på vår mat. Men den lite anemiska inställningen till skillnaderna mellan ekologiskt och konventionellt jordbruk i Sverige visar sig även när Naturskyddsföreningen inbjuder till ett seminarium i slutet på januari i år där man frågar sig vilka för- och nackdelar det ekologiska jordbruket har. Och visst kan det finnas nackdelar med ekojordbruk men de är knappast jämförbara med det konventionella industrijordbruket som förstör vår matjord, tar kål på Östersjön och förgiftar brunnar i Södra Sverige. Nej, upp till kamp för det ekologiska jordbruket!! /johan

Årets bok från Naturskyddsföreningen heter ”Jorden vi äter” och är skriven av Ann-Helen Meyer von Bremen och Gunnar Rundgren. Idag inbjöd Naturskyddsföreningen till konferens i samband med att boken släpptes. Författarna har rest till fyra kontinenter och träffat bönder i de mest skiftande situationer.
Författarna konstaterar att vi lever i en tid av paradoxer samtidigt som nära en miljard människor svälter så lider nära två miljarder människor av fetma – överkonsumtionens baksida.
En grundfråga i boken är om jordbruket kan gå från att vara tärande på jordens begränsande resurser till att vara närande i dubbel bemärkelse. Och grundtesen är solklar: visst kan jordbruket försörja jordens växande befolkning, men det behöver bli ekologiskt i grunden. Industrijordbruket är bara en parantes. Men omställningen är inte trivial, här behövs att många olika krafter samverkar. Konsumenter, producenter, politiker måste formulera nya grundläggande värden för vår produktion av livsmedel – medel för liv.
Ett första steg som vi kan alla kan göra är att ge boken i julklapp till nära och kära. /johan

Klimatkompensation har helt plötsligt hamnat i hetluften. Skattemyndigheten har beslutat att Saltås klimatkompensation ska ses som en gåva och att den därför inte ska kunna dras som en kostnad i verksamheten. Anders Borg kommer som en följd av detta att behöva svara på en interpellation i Riksdagen innan jul.  Och ett radioprogram som heter Klotet  Kaliber (rätt ska vara rätt) har ”avslöjat” brister i ARLA:s projekt för klimatkompensation i Mocambique (mer om detta nedan).
Redan år 2006 började vi klimatkompensera våra transporter. Vi gör det genom småskaliga trädplanteringsprojekt i Uganda (precis med samma metod som ARLA använder). Vi ser självklart inte det som den slutliga lösningen när det gäller att minska vår klimatbelastning. Allt klimatarbete börjar i en helt annat ända. Två viktiga steg föregår detta.

1. Första frågan som ett ansvarsfullt företag måste ställa sig är om man kan åstadkomma det man vill på något helt annorlunda och effektivare sätt. Eller, man kanske inte alls bör göra det man tänkt sig. Om vi tar ett exempel från Saltås verksamhet när det gäller transporter så finns det en väldig potential för oss att minska vår klimatbelastning genom bättre planering av våra transporter. Även val av transportslag påverkar förstås mycket. Allt detta jobbar vi mycket aktivt med.

2. Nästa fråga handlar om övergången till förnybara energikällor. Detta är idag en självklar ambition för oss. Tidigare använde vi olja för att göra den ånga som behövs i produktionen av havregryn. Skalen från havren gick på tippen. Nu använder vi skalen till att göra ånga – och vi kan dessutom värma upp hela området. Vi köper idag ingen olja alls. Låter enklare än det var eftersom det krävde lite teknisk utveckling för att kunna elda havreskalen.

3. Klimatkompensation kommer först som sista steg i denna beslutsprocess. Dessvärre är det idag i det närmaste omöjligt att driva en verksamhet helt utan fossila bränslen – särskilt när man som vi handlar med hela världen. Därför var det självklart för oss ta steget att börja klimatkompensera genom trädplantering. Vi ser förstås inte detta som ett sätt att köpa oss fria från ansvar.  Och vi tänker inte sluta med att klimatkompensera bara för att Skattverket och en redaktion på SR inte gillar det vi gör. Vi slutar först när vi har eliminerat all vår klimatpåverkan.

Här får SR lite mothugg i sin kritik av ARLA:s projekt: Kaliber skjuter lösa skott /johan

Det är av tradition lättast att hitta våra produkter i butiker i stockholmstrakten. Det hoppas vi kunna ändra på framöver. För er som bor i Göteborg sker ett steg i den riktningen redan till helgen. Nu på lördag den 30 juni öppnar butiken Ekorätt i Majorna. De kommer att sälja huvuddelen av vårt sortiment. Dessutom har Ekorätt bröd från Cum Pane, färsk kryddor från Krulliga hästen, barnmat från Ellas kitchen, mejeri, saft, sylt och mycket mera.
Ekorätt ligger på Allmänna vägen 22 och har öppet måndag – fredag kl 10 – 18 och lördagar kl 9 – 15. Telefon: 031-425 100

Jag är just hemkommen från Rio där jag varit på snabbvisit inbjuden av Nordiska Ministerrådet. Väldigt roligt att de valde att uppmärksamma tankarna som finns inom BERAS-projektet att få igång så kallade ”Sustainable food societies” runt Östersjön.
Rio-konferensen är verkligen en spännande plats med så många beslutsfattare som pratar om så viktiga saker på samma gång.  Den danske klimat- och energiministern Martin Lidegaard som inledde det expertseminarium jag deltog i fick frågan om han trodde det skulle bli någon skarp överenskommelse. Men han var mycket skeptisk.

- När människor träffas under alla spännande seminarier här i Rio så verkar allt möjligt. Men när samma människor träffas för att förhandla så verkar det låsa sig helt, sa ministern en aning luttrad.

Snart inleds Sveriges största pseudohändelse. Inget verkar kunna hålla beslutsfattare av alla slag borta från Almedalen. Jag har aldrig varit där eftersom jag vill vara ledig i juli – Sveriges enda någorlunda säkra sommarmånad. Men i vintras skrev jag en debattartikel i Fri Köpenskap om att Sveriges ynkliga monter på BIOFACH är ett resultat av det svaga stödet för ekologiskt jordbruk från statsmakternas sida. Exportrådet tog upp tråden. Nu ska jag åka till Almedalen för första gången eftersom Exportrådet arrangerar ett seminarium om detta. Och när jag ändå är på plats ska vara med i ett litet frukostmöte om hur näringslivet ska rädda världen. Få se vad vi kommer fram till. Ska faktiskt bli riktigt kul – även om det bara nästan är på riktigt /johan