Kategoriarkiv: Världen

Biodynamiska fikon från Smyrna

Hej

Jag har ju tidigare berättat om Världens Godaste Aprikoser  som kommer från Malatya och om Mehmet och Zakire som odlar biodynamiska hasselnötter. Vi var några från Saltå Kvarn som reste till Turkiet i juli för att besöka odlarna. Den sista dagen var vi i Izmir i västra Turkiet. Trakterna kring Izmir är centrum för odling av druvor (russin) och fikon och det är från denna vackra stad som all torkad frukt skeppas ut.
Vi åkte med buss i några timmar och kom så fram till den lilla byn där Ferra bor. Ferra är fikonodlare och odlar sedan några år på biodynamiskt vis. Landskapet är kuperat och fikonen odlas på branta sluttningar.

 

Vi kom dit sent på eftermiddagen och det var otroligt varmt. Ferro (agronomen) och Ferra (odlaren) blev glada över att träffa varandra och skuttade glatt uppför backarna för att ta oss högre upp och högre upp. Solen hade lyst på sluttingen hela dagen och den torra jorden brände genom skorna. Vi tyckte fikonen här nere var väldigt fina men de är mycket finare högre upp sa Ferra och Ferro, så vi stapplade på. Väl uppe hade vi en underbar utsikt över alla kullarna där man kunde se fikon, oliver, persikor och nektariner. Ferra var stolt över sin odling och det med rätta. Vackra, vackra fikon överallt. Vid den tiden var de ännu inte färdiga utan behövde ännu en månad för att mogna.
Ferra äter enbart biodynamiska fikon eftersom de är de godaste, sa han. Nu kunde vi inte smaka på just dessa eftersom de inte mognat ännu men snart så kommer de till Sverige. När fikonen skördats – under augusti och september – så ska de soltorkas. Det tar då några veckor innan de skickas till Izmir för att tas omhand i renserier och packerier. Under oktober månad skeppas de ut och det tar ungefär två veckor innan de når Sverige. Det är därför vi i Sverige har traditionen att ha fikon till jul. De är nämligen från den nya skörden.
Izmir ligger vid Medelhavet i Turkiet men för länge sedan var staden grekisk och hette då Smyrna. Fikon från Smyrna var vida berömda.

Lena E

Handelsgödsel dödar våra hav

Döda havsbottnar breder ut sig i världens hav med förskräckande hastighet, visar en ny stor sammanställning som puliceras i tidskriften Science, rapporterar DN idag. Det är i första hand handelsgödsel från jordbruket som dödar våra hav och värst är läget för Östersjön. Ett intressant belägg för jordbrukets roll är hur Svarta havet har tillfrisknat utanför Ukarina.  När Sovjetunionen bröt samman upphörde också statens subventioner till bönderna för att köpa handelsgödsel. Det minskade utsläppen av framförallt kväve. Nu har syret återkommit i stor del av Svarta havet och bottnarna lever upp på nytt. 

Vad är då problemet i dagens svenska jordbruk?

Fyra femtedelar av allt som odlas av svenska bönder är djurfoder. Det odlas till stor del på ensidiga spannmålsgårdar som är beroende av oljebaserad konstgödsel. Fodret används sedan ofta på lika ensidiga djurgårdar i en annan region, där det inte finns tillräckligt mycket växtodling för att ta hand om näringsinnehållet i gödseln från djuren. Resultatet bli stora överskott av kväve och fosfor, både på spannmålsgårdarna och på djurgårdarna, som slutligen belastar havet. Många gårdar med för mycket djur ligger dessutom i kustnära områden. 

Lägg om till ekologiskt kretsloppsjordbruk!

Den långsiktiga lösningen på problemen med övergödningen av Östersjön är att lägga om fler jordbruk till det som kallas för ekologiskt kretsloppsjordbruk.Genom att förena spannmålsproduktion och djurhållning på ett balanserat sätt blir det just så mycket gödsel och näringsämnen som gårdens grödor kan utnyttja och övergödningen minskar kraftigt. Behovet av konstgödsel i svenskt jordbruk minskar då också kraftigt, vilket är viktigt även ur klimatsynpunkt (varje kilo konstgödselkväve kostar ett kilo olja att ta fram). Biodynamiskt jordbruk är ett utmärkt exempel på ekologiskt kretsloppsjordbruk. Saltå Kvarns ambition är att bara köpa biodynamisk spannmål från våra svenska bönder. /johan

Världens godaste aprikoser

Vi reste vidare till staden Malatya i provinsen med samma namn i östra Turkiet, strax norr om Syrien. I Malatya odlas världens godaste aprikoser. Du kanske har plockat en solvarm, mogen aprikos från ett träd och fått njuta av den goda frukten. Det är ju fantastiskt ljuvligt. Men att äta en nyplockad aprikos i Malatya är en himmelsk upplevelse. Ingenstans i världen finns så söta och goda aprikoser som här!

I flera timmar åkte vi buss upp bland de karga bergen. Flodbäddarna var uttorkade och här och där stack det upp tistlar och massor med Kungsljus.

Ibland stod långa rader med aprikosträd planterade ute i ”ingenstans”. Man förundrades över hur de kunde växa här.

Målet för bussturen var en liten by norr om staden Malatya. Där bodde bara två familjer året om men om sommaren flyttade de andra familjerna ut till sina hus i byn där man har sina aprikosodlingar. Hela byn odlar ekologiskt och alla hjälper till med skörden.

Naturen är verkligen storslagen och ju mer vi reste ju kärare blev jag i Turkiet som är ett underbart vackert land. Väl framme i byn togs vi emot av alla som bodde där. Man hade förberett lunchen som var ett slags bröd som bakats i byns gamla stenugn.

Bröden – gözleme – var fyllda med olika grönsaker, kött och ost. Den ena sorten godare än den andra. Sen fick vi så klart nypressad aprikosjuice (jag försöker inte ens beskriva hur gott den smakade) och massor med frukt. Somliga tyckte ändå att nu när det är fest så ska det vara Fanta.

Det var inte bara naturen jag blev kär i, utan också alla härliga människor vi träffade. Se bara på dessa underbara ungar :-)

När aprikoserna är mogna så lägger man ut stora dukar runt träden och så skakar man så att frukten trillar ner. Det kan bli många kilo från ett enda träd. Grenarna dignar av frukt.

Sedan lägger man aprikoserna på dukar i solen för att torka. En angenäm doft fyller luften.

Efter tre dagar är det dags att ta ur kärnorna, så då samlar man ihop all frukt och man plockar ur kärnor. Det går snabbt och många flinka fingrar hjälper till. Vi provade också, vilket inte visade sig vara så lätt. Sedan brer man ut aprikoserna igen och de får torka några dagar till.

När de torkat färdigt så läggs de i lådor och skickas iväg för att rensas, tvättas och torkas igen.
Som du ser så är aprikoserna mörka i färgen när de torkat klart. Konventionella aprikoser svavlas. Då tar man de nyplockade aprikoserna och stänger in dem i täta rum varefter man för på svaveldioxid. Efter 12 timmar vänder man runt frukten och sedan får de en dos svavel till i ytterligare 12 timmar. Svavlingen gör att de behåller sin färg och har också en konserverande effekt. Osvavlade aprikoser håller minst lika bra och fortsätter att utveckla smak och arom. Det är bland annat därför ekologiska aprikoser (som alltid är osvavlade) är mycket godare än konventionella.

I Malatya kan man köpa hudkräm, parfym, tvål och allt möjligt gjort av aprikoser. Precis som Düzce är centrum för hasselnötsodlingen, så är Malatya aprikosernas land.

Lena E

Hos Zakire och Mehmet i Turkiet

Hej!

Förra veckan reste vi runt i Turkiet för att besöka våra odlare. Bland annat var vi i provinsen Düzce vid Svartahavskusten. Düzce är centrum för hasselnötsodling i Turkiet och var man än ser så finns där hasselbuskar.
Vi bodde i Akçakoca, en vacker liten stad som ligger ca 20 mil öster om Istanbul.

I en liten by strax utanför Akçakoca bor Zakire och Mehmet. De odlar hasselnötter på 4 hektar vilket ger en skörd på ca 10 ton per år. Deras odling är biodynamisk och Mehmet berättar stolt att han alltid får bra och jämna skördar medan de ”som odlar vanligt” får stora skördar vissa år men dåliga skördar andra år. Och så är nötterna godare och håller högre kvalitet. Många av buskarna är 80 år gamla och man pysslar om varenda buske. Allt arbete sker för hand. Ansning, beskärning och rensning. När det är dags för skörd så skakar man ner nötterna från buskarna och då faller alla mogna nötter ner. Efter några dagar skakar man igen och så faller resten ner. När alla nötter samlats upp, skickas de vidare till ett renseri. Under augusti kommer extra folk till byarna för att hjälpa till med skörden av nötterna.

                                          

Vår partner i Turkiet står till tjänst om det uppstår frågor eller problem.  Expert på hasselnötter är Ferro som är agronom och som också utbildar bönderna i ekologisk och biodynamisk odling.
”Om det blir problem ringer vi bara till Ferro. Han ställer alltid upp”, säger Mehmet. ”Ett år fick vi en massa larver på buskarna som hotade att äta upp skörden. Ferro gav recept på en örtblandning vi skulle låta dra i vatten och sedan spruta på buskarna. Det var bland annat nässla, vitlök och kål i blandningen. Den luktade riktigt illa men larverna försvann. Zakire ville inte ha mig i sovrummet på en månad”, skrattar han och rodnar.

 

 

 

Här och där mellan buskarna så odlar man majs, bönor, tomater och lite annat till husbehov. På så vis hänger de med i skötseln av hasselbuskarna och så får man biodynamiska grönsaker på köpet.
Zakire passar på att plocka lite bönor och nötter när vi ändå är ute i odlingarna.

Man har inte villaträdgårdar som vi har utan alla ytor utnyttjas till att odla grönsaker och frukt. Här i Düzce är trädgårdarna framför husen fulla med hasselnötter och kanske lite majs. Men hos Mehmet och Zakire finns härliga grönsaksland och massor med fruktträd. Valnötsträd, persikor, äpplen, päron och massor med blommor. Zakire är född här i den lilla byn som hon älskar och hon vill aldrig flytta därifrån. Man kan se att de är lyckliga. Både med det liv de lever och med varandra.

Till sist en bild på den vackra utsikten över hasselnötsodlingarna från deras hus.

Lena E

Ekologiskt ger bättre skördar i Turkiet

Vi är några från Saltå som varit på en fantastiskt fin rundresa i Turkiet. Saltås fikon, aprikoser och russin kommer från Turkiet, som är ett av världens viktigaste producentländer för dessa produkter. Exempelvis kommer 85 procent av världens aprikoser från Malatya i östra Turkiet som vi också besökte. Dessutom reste vi till Svartahavskusten för att titta på odlingen av hasselnötter (som vi kommer att relansera så snart som möjligt) och till den fina staden Izmir som är huvudort för handeln med fikon. Vår samarbetspart i Turkiet – som på många sätt delar våra värderingar – hade arrangerat resan. Vi lärde oss mycket.

En intressant insikt vi fick under resan är att argumenten för att odla ekologiskt är lite annorlunda jämfört med Sverige. Det viktigaste argumenten för att odla ekologiskt i Turkiet är att det ger bättre skördar – högre kvalitet samt långsiktigt jämnare och högre skördar. Det andra argumentet handlar om bondens egen hälsa. Miljöargumenten hade lite mindre betydelse. Denna uppfattningen delades av alla vi träffade – bönder såväl som agronomer.

Ännu lite roligare är att alla var lika överens om att biodynamiskt odlade aprikoser, fikon, hasselnötter och russin hade helt överlägsen kvalitet – även jämfört med ekologiska produkter. Bonden som odlade biodynamiska fikon vägrade själv att äta något annat. Kanske är det så att den positiva impuls som kommer från biodynamiska åtgärder bäst kommer till sin rätt på träd och växter som lever i många år. Det stärkte i alla fall oss i vår ambition att helt gå över till biodynamiskt även för dessa produkter.      

 

 

 

 

 

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att visa en bild på tre fina Saltåmedarbetare på moskébesök i Istanbul, från vänster: Lena vår kommunikatör (även min bloggpolare), Lisa som är inköpschef och Åsa som är kvalitetsansvarig.

 

 

Matkultur i Frankrike

Vi har varit i Sauve, en medeltida by vid porten till Cevennerna i Frankrike. Alla dessa franska byar får ju Visby och andra svenska stoltheter att framstå som väldigt triviala. Och förstås blir vi – som så många andra – helt betagna i fransmännens förhållningssätt till mat. I denna lilla by med 1600 invånare hittade vi en restaurang som slår det flesta av våra stjärnkrogar. Maten är utsökt och den serveras utan alla stora åthävor och helt chosefritt, men ändå väldigt kärleksfullt. Inte nog med det, i byn finns dessutom två slaktare och några bagerier. Visst finns det ALDI, LIDL och andra lågpriskedjor i Frankrike. (Det som är riktmärken för svensk dagligvaruhandel.) Men den stora skillnaden är just existensen av en matfackhandel, något som vi ju helt saknar i Sverige. Om Sauve skulle stå modell för Sverige så skulle vi ha över 10 000 slakterier och lika många bagerier i Sverige.  Tänk när någon svensk kedja av matbutiker istället gör denna fackhandel – där man älskar mat och kan sina råvaror – som förebild för sin egen utveckling….

/johan ununger

Är det omoraliskt med ekologiskt?

Jag var och höll ett föredrag om biodynamiskt jordbruk för en s k jordägarförening för några veckor sedan. Efter föredraget kommer en av de yngre adelsmännen fram och uttrycker en genuin misstänksamhet mot ekologisk odling. Han tycker det är omoraliskt eftersom man får lägre skördar och världen svälter ju!? Det här är en koppling som har förekommit i media sista tiden. Och dessbättre är denna förenkling i princip helt felaktig. Fördjupning i ämnet finns hos Ekologiska Lantbrukarna.

Men den unga adelsmannens oro fick mig att tänka efter lite. Varför är min egen bild av ekologiskt jordbruk så ljus och positiv?  En viktig erfarenhet kommer från början av 80-talet då jag hade förmånen att få vara med i ett samarbetsprojekt mellan en agronom i Brasilien och några miljöaktiva kompisar i Bålsta. 

 

Agronomen heter Maria José Guazelli (inte den glada damen på bilden) och hon hade startat en liten ekologisk kursgård för småbrukare i Rio Grande do Sul som ligger i södra Brasilien.  Första gången jag kom dit reste jag med två brasilianska kvinnor – en tandläkare och en barnmorska. Det berodde på att man upptäckt en sjukligt hög frekvens av cancer i munregionen hos småbrukarna och dessvärre var frekvensen missbildade barn i dessa familjer även den avvikande hög. Orsaken var utom alla tvivel den stora användningen av (tyskproducerade) jordbruksgifter. Många otäcka bilder finns från denna resa. Vid våra besök hos småbrukarna vad de ofta blyga och tittade på sina fötter när de talade med oss. De var dessutom helt i händer på uppköpare för att bli av med de odlat – ofta bara en gröda. Priset sattes av uppköparen om han ens behagade dyka upp. 

 


Åren gick och till Maria Joses kursgård kom allt fler och lärde sig att odla ekologiskt. Man insåg behovet av att odla fler grödor. Men behovet av dyra insatsmedel försvann. Och gifterna hotade inte mer. Man gick samman i kooperativ som köpte in en lastbil med vilken man kunde ta sina produkter till marknaden i Porto Alegre (en miljonstad med välavlönad medelklass). Här sålde man sina produkter på den ekologiska delen av marknaden; mötte kunderna direkt och fick bra betalt. När jag kom tillbaka igen mötte jag bönder som tittade mig i ögonen som hade en god ekonomi som gett dem möjlighet bygga upp små industrier där de kunde förädla sina produkter. I princip har Maria Joses kursgård kommit att förändra hela regionen. Det är vad ekologisk odling betyder för mig – ett verktyg för självtillit och ett rikt liv. Hur kan det vara omoraliskt?   

/johan ununger (bilderna från Framtidsjorden, tack för det)