Författararkiv: asalindeblad

Saltå Kvarns matsvinn gör nytta

Jag har tidigare skrivit ett blogginlägg om matsvinn i Sverige, där jag skriver att jag ibland har känt mig som ett riktigt matsvin när jag fått höra hur mycket matsvinn som jag ger upphov till, detta kan du läsa här: Matsvin och matsvinn. Men hur är det med matsvinn på ett företag som Saltå Kvarn?

I vår kvarn tillverkar vi 30 olika produkter av vete, korn, råg och havre. Det matsvinn som bildas i vår kvarn är spannmål, mjöl och flingor som vi dammsuger upp vid den dagliga städningen. Detta skickas till en biogasanläggning. Skalet från havre och dinkel eldar vi i vår havreskalspanna och energin från pannan värmer upp våra fastigheter och driver ångtillverkningen när vi gör flingor. Ogräsfrön och spannmål som vi rensar bort säljer vi som ekologiskt foder.

 

Saltå Kvarn driver också två bagerier. Idag är brödsvinnet mycket litet och det bröd som blir över i våra två butiker – när vi stänger butikerna för dagen – ger vi bort till olika verksamheter till exempel kök som lagar mat till bostadslösa. Tidigare, när vi förpackade bröd och sålde i dagligvaruhandeln, var brödsvinnet försvinnande stort. Som brödproducent har du ansvar för att ta tillbaka gammalt bröd som ligger kvar i brödhyllan i butikerna.

Även övriga produkter som har kort datum eller inte kan säljas av andra skäl, som fel på förpackning mm tas om hand. Vårt kafé t.ex ser till att använda så mycket som möjligt av detta men vi samarbetar även här med organisationer och verksamheter som tar emot produkter och ser till att detta kommer till användning. Nu till sommaren har vi skänkt överblivna produkter till scoutlägret Vässarö. Hur gör du för att minska ditt matsvinn? I mitt tidigare blogginlägg finns information om svenskarnas matsvinn med statistik och utveckling. Läs mer här: Matsvinn och matsvin

Åsa Lindeblad Kvalitetschef

Matsvin och matsvinn

De senaste åren har man kunnat läsa och höra mycket om matsvinn. Ibland har jag känt mig som ett riktigt matsvin när jag fått höra hur mycket matsvinn som jag ger upphov till. Enligt en FAO (FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation) går en tredjedel av all mat till spillo, sett ur ett globalt perspektiv. Det motsvarar 1,3 miljarder ton mat per år till ett värde av nästan 6,6 miljarder svenska kronor.

Tydligen slänger varje svensk ungefär 107 kg matavfall varje år. Av dessa 107 kg är det 53 kg som vi inte kan äta – till exempel kaffesump, potatisskal, äppelskrutt och blast. Om man räknar bort det oätliga matavfallet, är det 54 kg som vi slänger som vi skulle kunnat äta eller dricka – och det är detta som kallas för matsvinn. 26 kg häller vi ut i avloppet och 28 kg lägger vi i en kompost eller slänger i hushållssoporna. Det innebär att varje person, varje dag, häller ut 71 gr dryck i vasken och slänger 77 gr mat i soporna, kompostpåsen eller komposten.

Uppgifterna är hämtade ur en rapport från Naturvårdsverket. I rapporten finns även siffror på hur mycket matsvinn som uppkommer i butiker, restauranger, livsmedelsindustrier, handel och storkök. Däremot saknas uppgifter kring matsvinn från fiskenäringen och jordbrukssektorn. Jämfört med matsvinn från hushåll (28 kg) så uppkommer 37 kg matsvinn per person och år i livsmedelsindustrier, handel, restauranger och storkök. I detta ingår inte det som hälls ut i avloppet.

Hushåll 28 kilo per person & år
Livsmedelsindustrier 18 kilo per person & år
Handel 7 kilo per person & år
Restauranger 9 kilo per person & år
Storkök 3 kilo per person & år

Men det verkar som att det går åt rätt håll. Förra året rapporterade Naturvårdsverket att matavfallet från butiker, restauranger och hushåll minskar.

Under de senaste åren har man som konsument fått många tips och råd kring hur vi ska minska vårt matsvinn: Man kan ta mindre portioner, be om en ”doggy bag” när man äter på restaurang och frysa in rester. Något som tål att upprepas är att livsmedel kan ätas efter att Bäst före-datumet har passerat. Maten blir inte farlig efter att bäst före-datumet passerat – smaka, lukta, titta och se om maten går att äta. Däremot ska man inte äta livsmedel vars Sista förbrukningsdag har passerat. Läs mer på Livsmedelsverkets hemsida: Vad betyder datummärkningen?

pig-792739_960_720

Man kan också – som förr i tiden – ha en gris som äter matavfallet 🙂

/Åsa Lindeblad Kvalitetschef

Solrosen – ett litet universum av blommor

Åsa Lindeblad och solros.JPG

Solrosen – Helianthus annuus – är en häftig växt. Med sin stora gula blomma och sitt höga skaft förstår man varför den har fått sitt namn. De enorma blommorna liknar solar som alla vänder sig åt samma håll. När man kommer närmare ser de nästan ut som duschmunstycken som bugar sig mot marken. Att de överhuvudtaget kan stå upprätt är nästan märkligt. Om man ska vara petig så är faktiskt solrosen inte en blomma, utan massor av blommor som sitter tillsammans. Och varje befruktad blomma blir ett frö – en solroskärna.

Solrosen kommer ursprungligen från Syd- och Nordamerika och jag har läst att Columbus tog med sig solrosfrön tillbaka till Europa. För indianerna i Nordamerika var solroskärnor en viktig del i kosten. De använde även andra delar av växten för medicinska ändamål. Numera odlas solrosen både som trädgårdsväxt och till livsmedel på många håll i världen. Annan kuriosa om solrosen är att den vänder sig efter solen. Det kan man se tydligt på ett fält av solrosor – när alla blommor pekar åt samma håll likt solfångare som vrider sig för att få bästa solläget.

Efter blomningen bildar solrosen frön – solroskärnor. Vid skörden skärs blommorna loss från stjälken och solroskärnorna tas loss från blomman. Solroskärnorna läggs på tork i solen för att få den rätta vattenhalten. Det som är kvar av blomman läggs också på tork, för att kunna användas som bränsle. Även stammen används ibland som bränsle. Under mina besök hos våra leverantörer är det alltid spännande att lära sig mer om hur de olika delarna av växten används.

Precis som andra frön rensas solroskärnor först en gång ute vid fältet. Då används enkla redskap och vinden som hjälp.

Saltå Kvarn har sålt ekologiska solroskärnor sedan 2004. Under den tiden har vi tagit hem prover på solroskärnor odlade på många olika platser. Det som vi har lärt oss är att vi tycker att solroskärnor odlade i Kina är mycket goda och vackra att se på. Därför har vi solroskärnor från Kina tills dess att vi hittar solroskärnor med ett annat ursprung som är lika bra eller bättre.

Solroskärnor är lite nötiga i smaken och de går att använda till många olika saker – i bröd och kakor, i müsli eller grötblandningar, lätt rostade på sallad eller som en ingrediens i olika maträtter. Pesto gjord på solroskärnor är en av mina favoriter.

En rolig sak med solroskärnor, som vi också får mycket frågor om, är att solroskärnor blir gröna om man använder bakpulver eller bikarbonat i degen. När brödet bakas sker en kemisk reaktion mellan bikarbonaten och solroskärnorna som gör solroskärnorna gröna. Det är helt ofarligt, men ser lite konstigt ut.

Om man har en trädgård, så går det bra att odla solrosor. Blommorna sprider inte bara glädje till oss människor genom att förgylla vår vardag, utan kan också förse småfåglarna i trädgården med frön framåt hösten.

Åsa Lindeblad är kvalitetschef på Saltå Kvarn. Hon har ansvar för att vi och våra leverantörer lever upp till våra kvalitetskrav och trovärdighet. Hon berättar i några blogginlägg om hennes  besök i Kina. Detta är del 6. Del 1 finns här: Mat från hela världen eller HUR är viktigare än VAR , del 2 här:  I en galax långt, långt borta , del 3 här: Mat odlas av människor och del 4 här: Bovete, urgammalt frö på frammarsch och del 5 här: Hirs – gräs utan gluten.

Hirs – gräs utan gluten

Hirs

Det är trots allt inte bara kor som äter gräs. En stor del av Jordens befolkning äter gräs för att bli mätta. Hirs, majs, ris och vete är gräs. Men vi äter så klart inte strået, utan fröna. Till skillnad från vete, råg, korn och dinkel så innehåller hirs, majs och ris inte gluten. Hirs är ett samlingsnamn för en grupp gräs – det är alltså inte en art, utan består av en hel grupp arter med olika utseende och egenskaper.

Innan jag började arbeta på Saltå Kvarn begränsade sig min kunskap om hirs till hirskolvar som jag matade mina undulater med när jag var liten. Nu vet jag lite mer, men långt ifrån allt.

Den sort som Saltå Kvarn säljer är så kallad vipphirs, Panicum miliaceum. Vipphirs tros ursprungligen komma från centrala eller östra Kina och den odlas sedan mycket länge ibland annat i Asien och Afrika. Hirs är fortfarande en mycket viktig gröda i vissa delar av Afrika och Asien. Det beror bland annat på att hirs kan odlas på jordar där andra grödor inte är lämpliga. Hirs växer till exempel bra på torra jordar.

En annan sorts hirs är kolvhirs, Setaria italica. Även kolvhirs tror man kommer från östra Kina.

Hirs nyskördat

Som många andra grödor i Inre Mongoliet skördas hirsen för hand. Den läggs sedan i små högar och får torka på åkern.

Sedan samlas hela axen in och transporteras till en plats där flera odlare samlar sina grödor. När hirsen är torr använder man mycket enkla metoder för att skilja fröet från resten av växten. Med vindens hjälp grovrensas sedan fröna och läggs i en ren säck.

Hirs har ett hårt skal runt varje frö. Precis som med bovete transporteras hirsen till en anläggning där hirsen skalas och rensas ytterligare.

I Kina äter man nudlar av hirs, men även gröt. En vanlig frukost i vissa delar av Inre Mongoliet är hirsgröt. En morgon under mitt besök i Inre Mongoliet bestod min frukost av hirsgröt och te med getmjölk. Hirsgröten var en mild och behaglig start på dagen. Det speciella teet hade jag något svårare att tycka om.

Jag har många härliga matminnen från min mormor. Men jag tror att hon skulle ha tittat lite misstänksamt på hirs precis som hon gjorde när hon serverades ris. Så i det här fallet kan jag inte följa Michaels Pollans råd att bara äta mat som min mormor känner igen som mat. Så förutom att rekommendera dig – om du inte redan har gjort det – att prova hirs, så vill jag tipsa dig om att läsa Michael Pollans bok ”Till matens försvar”.

Åsa Lindeblad är kvalitetschef på Saltå Kvarn. Hon har ansvar för att vi och våra leverantörer lever upp till våra kvalitetskrav och trovärdighet. Hon berättar i några blogginlägg om hennes  besök i Kina. Detta är del 5. Del 1 finns här: Mat från hela världen eller HUR är viktigare än VAR , del 2 här:  I en galax långt, långt borta , del 3 här: Mat odlas av människor och del 4 här: Bovete, urgammalt frö på frammarsch

Bovete, urgammalt frö på frammarsch

 

Under mitt besök i Kina åt jag mycket god mat och fick verkligen träna mina smaklökar med nya smaker. En av de härligaste smakupplevelserna var ”Hot pot”. ”Hot pot” är en välkänd rätt från Mongoliet, som man också kan äta på andra håll i världen. Varje person får en liten gryta med kokande buljong, en så kallad hot pot (varm gryta). I grytan tillagar man på egen hand det som man väljer från det gemensamma bordet – det kan vara nudlar, grönsaker, fisk, kött och svamp. När det är färdigkokt doppar man maten i en sås som man blandat till på egen hand. Det fanns flera olika sorters nudlar att välja mellan bland annat bovetenudlar.

Bovete är en ört och är inte släkt med vete. Bovetets latinska namn är Fagopyrum esculentum. Bovetets mest kända släkting är rabarber. Bovete har små vit-rosa blommor som är mycket vackra på nära håll. Blommorna utvecklas till små pyramidformade frön med ett svart hårt skal. Namnet bovete kommer från en förenkling av ”bok-vete”: bovetets frö liknar bokollon samtidigt som att man kan använda fröet på liknande sätt som vete. Det finns flera olika arter av bovete och man tror att ”vanligt bovete”, Fagopyrum esculentum, härstammar från en vild släkting som växte i centrala och västra Kina. Bovete har odlats mycket länge, i flera tusen år, men det var först på 1300-talet som bovete kom till Europa. De flesta av oss har någon gång ätit blinier och galetter som är gjorda av bland annat bovete. Rostat bovete, kasha, är inte lika välkänt i Sverige men har också mättat många munnar.

På hösten är klimatet torrt i Inre Mongoliet. Man skördar bovetet för hand och lägger hela växten för att torka i solen.

När bovetet har torkat repas fröna bort från resten av växten för hand. Efter detta läggs de oskalade bovetefröna i rena säckar. Efter den första handrensningen finns fortfarande mycket rester av boveteplantan och andra växtdelar kvar bland fröna. Därför måste bovetet rensas ytterligare. Bovetet transporteras till en liten anläggning där det först rensas och sedan sorteras i olika storlekar. Storlekssorteringen är viktigt för att skalningen ska bli riktigt bra. Efter alla steg är bovetets frö frilagt och fröna är sorterade efter storlek.

IMG_5656

Saltå Kvarns bovete är märkt med märkningen glutenfritt. Det betyder att bovetet är odlat, sorterat, förädlat och packat så att man minimerar kontamineringen av gluten från sådd till packning. För att få använda märkningen och skriva ”Glutenfritt” på förpackningen måste också produkten innehålla mindre än 20 ppm gluten (ppm betyder parts per million). Saltå Kvarns erfarenhet är att bovete från Kina är renare (från gluten) än bovete från Europa. På alla våra partier av bovete görs en analys för att kontrollera innehållet av gluten.

Bovete innehåller ett ämne som heter fagopyrin. Fagopyrin finns huvudsakligen i bovetets gröna delar, inte i fröet. Av stora mängder fagopyrin kan man få ”fagopyrism” vilket innebär att man blir känslig för solljus (fotosensibilisering). Om boskap betar mycket bovete kan detta ske. Därför är det inte bra att äta groddat bovete.

Saltå Kvarn har fyra olika produkter av bovete – helt bovete, krossat bovete, boveteflingor och bovetemjöl.

Åsa Lindeblad är kvalitetschef på Saltå Kvarn. Hon har ansvar för att vi och våra leverantörer lever upp till våra kvalitetskrav och trovärdighet. Hon berättar i några blogginlägg om hennes  besök i Kina. Detta är del 4. Del 1 finns här: Mat från hela världen eller HUR är viktigare än VAR , del 2 här:  I en galax långt, långt borta och del 3 här: Mat odlas av människor

Mat odlas av människor

Kina del 3

Mat odlas av människor – oavsett var i världen man befinner sig – i hemkommunen eller i Inre Mongoliet i Kina.

Att besöka andra länder och träffa människor som lever där kan förändra vårt sätt att se på omvärlden. Att lära sig hur andra människors vardag ser ut, vilka svårigheter de möter och vad de har för tankar om framtiden får oss att reflektera över hur vi lever vårt liv och det som vi tar för givet. Plötsligt är landet som man läst om inte längre bara ett land – det är människor som lever på en plats på jorden.

I Kina kan man inte äga mark, utan all mark ägs av staten. Om man vill bygga ett hus, ett hotell eller odla grödor hyr man mark av staten. Hyresavtalet kan gälla under kortare tid eller upp till 70 år. Min första reflektion när jag hörde detta var: Men vad händer när avtalet löper ut, om man till exempel har byggt ett hus? Svaret jag fick var att ingen riktigt vet. Folkrepubliken Kina bildades 1949, så systemet är relativt nytt.

De odlare som odlar Saltå Kvarns produkter i Kina hyr marken av det företag som vi köper produkterna av. Och de hyr i sin tur marken av staten. Företaget var ett av de första företagen i Kina som började med ekologiska livsmedel. Första året företaget startade sin verksamhet var odlarna mycket misstänksamma och för att visa odlarna att man var seriös lämnade företaget pengar som garanti till odlarna, så att de skulle förstå att de menade allvar. Nu är cirka 2500 odlare knutna till företaget. Allt som företaget säljer kan spåras till den familj som har odlat och skördat produkten. Familjerna odlar flera olika grödor. Detta är viktigt för att man ska ha en växtföljd, men också för att familjerna ska få en bra och jämn inkomst. De olika grödorna har, precis som de grödor som odlas i Sverige, olika pris. Därför odlar familjerna en blandning av grödor varje år.

I Inre Mongoliet har man historiskt sett inte ätit ris, utan andra grödor har varit baslivsmedel – bland annat bovete och hirs. Man har även ätit mycket kött, mest lamm. I södra Kina kan man skörda upp till tre gånger per år, men klimatet i Inre Mongoliet tillåter bara en skörd. En stor del av naturen i Inre Mongoliet utgörs av stäpp – stora gräsmarker. Här har man, precis som i Sverige, tydliga årstider med sommar, höst, vinter och vår. På sommaren kan det bli ganska varmt, men med svalare nätter. Det regnar inte särskilt mycket under sommaren och inte heller på hösten. Under mitt besök i oktober, under skörden, var det varmt och skönt på dagen men kyligt när solen gått ned.

Precis som på många andra platser på Jorden är det små familjejordbruk som bedriver jordbruket. Här skördas det mesta fortfarande för hand. Hirsplantan skärs av vid marken och läggs upp i små buntar för att torka i solen. Med enkla metoder tas sedan fröet bort från resten av växten. Med vindens hjälp grovrensas fröna. Sedan läggs hirsen i en ren säck.

Kina_2_del 3

Jag tror att jag genom att köpa ekologiska produkter av hög kvalitet kan ge ett incitament för en hållbar matproduktion i andra delar av världen. Det är på det sättet som jag som privatperson kan påverka utvecklingen av matproduktionen i Kina.

Jag kan också skicka ett tyst tack till de odlare som mättar mig. Men jag tror att det viktigaste är att vi betalar ett bra pris för maten vi äter. Ett bra pris som ger odlaren chans att leva på sin odling.

Åsa Lindeblad är kvalitetschef på Saltå Kvarn. Hon har ansvar för att vi och våra leverantörer lever upp till våra kvalitetskrav och trovärdighet. Hon berättar i några blogginlägg om hennes  besök i Kina. Detta är del 3. Del 1 finns här: Mat från hela världen eller HUR är viktigare än VAR och del 2 här:  I en galax långt, långt borta

Inget bekämpningsmedel i Saltå Kvarns ekologiska russin

Vi har fått många frågor om våra ekologiska russin med anledning av Ekots rapportering om kemiska bekämpningsmedel i bland annat russin.

russin

Saltå Kvarns russin är ekologiskt odlade och KRAV-certifierade. Vår leverantör gör analyser av kemiska bekämpningsmedel. Saltå Kvarn gör även egna analyser. Om du vill läsa mer om våra russin och hur de odlas och torkas, kan du läsa på vår blogg.

Varje år gör Livsmedelsverket kontroller av en rad olika livsmedel och deras innehåll av kemiska bekämpningsmedel. Detta sammanställer Livsmedelsverket varje år och skriver en rapport om. Här hittar du den senaste rapporten.

Ekot begärde ut all information kring de senaste undersökningarna (2010 till och 2014) och gick igenom alla analyser. Det visade sig att Livsmedelsverket hade hittat 22 ämnen som är förbjudna i EU. Här kan du läsa mer om det.

I Livsmedelsverkets rapport från 2014 kan man bland annat läsa att man totalt tagit 1743 prover. Av dessa var 144 ekologiska (8,3 %). Nästan 60 % av alla o-ekologiska produkter som man gjorde analys på innehöll ett eller flera kemiska bekämpningsmedel. I två av de 1743 analyserna man gjorde på ekologiska produkter hittade man kemiska bekämpningsmedel som inte var tillåtna i ekologisk produktion. Det var ruccolasallat från Italien och schalottenlök från Nederländerna.

Totalt togs prover på 20 olika russin varav 4 var ekologiska och 16 o-ekologiska. Livsmedelsverket hittade inga kemiska bekämningsmedel i de ekologiska russinen. I de o-ekologiska russinen fann man kemiska bekäpningsmedel i 15 av de 16 proverna. Ett av proven innehöll så många som 20 olika kemiska bekämpningsmedel.

Åsa Lindeblad är kvalitetschef på Saltå Kvarn. Hon har ansvar för att vi och våra leverantörer lever upp till våra kvalitetskrav och trovärdighet.

I en galax långt, långt borta

Foto del 2Om jag levde i en galax långt, långt borta och fick sporadiska rapporter om planeten Jorden skulle nyheterna jag fick höra inte vara särskilt upplyftande. Ett innanhav som kallas Östersjön håller på att dö. Klimatet förändras och riskerar att dramatiskt förändra livsvillkoren på hela planeten. Kemiska bekämpningsmedel används i jordbruket och återfinns på de allra mest avlägsna platser på Jorden. Arter dör ut i allt snabbare takt. Som utomjording skulle jag definitivt inte vilja äta mat som odlats på planeten Jorden.

Och visst är det så att planeten Jorden har stora problem. Men är den stora oro som rymdmänniskan känner befogad? Om rymdmänniskan besökte Jorden och såg exempel på hur mat kan odlas på ett bra sätt, skulle hon ändra sig då?

Jämfört med Universum är planeten Jorden extremt liten, men för oss boende på Jorden är vår planet väldigt stor. Och vi vet att det går att odla god, näringsrik och säker mat här på planeten Jorden.

Utifrån det som rapporteras i media om Kina skapar man en bild av landet: Luften är förorenad. Antalet bilar ökar. Koleldningen fortsätter och luften blir sämre. Vattenproblemen blir allt större. Människor använder munskydd i ett desperat försök att värja sig mot föroreningarna. Fusket är utbrett. Arbetsplatsolyckor med förödande konsekvenser. Hur kan man då lita på och äta ekologiskt bovete eller ekologiska mungbönor från Kina?

Kina är ett stort land. Det är lika stort som 20 Sverige, räknat i kvadratmeter, eller drygt dubbelt så stort som Europa. I landet bor ungefär 1,3 miljarder människor. Det finns delar av områden landet där den mänskliga verksamheten gjort marken förorenad som inte lämpar sig för odling, men det finns också stora områden i Kina där det aldrig har funnits industrier och man aldrig har odlat o-ekologiskt.

Flera av produkterna i Saltå Kvarn sortiment som kommer från Kina är odlade i Inre Mongoliet – bland annat mungbönor, solroskärnor, bovete och hirs. Inre Mongoliet är en provins i Kina och ligger under Mongoliet. I Inre Mongoliet bor ungefär 25 miljoner människor och dess yta är ungefär lika stort som 2,5 Sverige. Inre Mongoliet är minst en timmes flygresa eller minst 10 timmars tågresa från Peking, så klart beroende på var i Inre Mongoliet du ska. Luften i Peking är det få som har undgått att höra om – och under mitt besök i Peking fick jag känna av och se hur illa det är – men på stäppen i Inre Mongoliet är luften en helt annan.

Alla Saltå Kvarns produkter är ekologiska och de allra flesta är KRAV-certifierade. Vi behandlar våra leverantörer och odlare på samma sätt, oberoende vilket land de verkar i. Vi ställer samma krav på dem alla. När vi tar in en ny produkt gör vi alltid en riskbedömning och i den ingår bland annat att se över och bedöma de risker som finns med produkten, leverantören och ursprungslandet. Oavsett ursprungsland så är principen för den ekologiska kontrollen densamma – en oberoende ekologisk certifierade kontrollerar hela kedjan från odling, via förädling till paketering. Kontroller sker löpande under odlingssäsongen och en gång om året sker en totalgenomgång av hela produktionskedjan. Som köpare bestämmer vi vad vi vill ha kontrollerat, så att det överensstämmer med KRAVs regler och reglerna för EU-ekologiskt. För att säkerställa att allt går korrekt till samlar vi in certifikat och även analyser från vår leverantör. Analyser görs på bland annat tungmetaller, pesticider (kemiska bekämpningsmedel) och mikrobiologi. Vi gör även egna analyser stickprovsvis. De företag som gör kontrollerna i Kina är europeiska certifieringsbolag som verkar i många olika länder.

Jag vill återge en historia som vi fick berättad för oss under vårt besök i Kina. Med den vill jag på intet sätt förringa de miljöproblem som Kina står inför, men det är alltid bra att se saker ur någon annans perspektiv. Och därför tycker jag att den här händelsen ger ytterligare en dimension av vår västerländska bild av oss själva och av Kina.

”Hur kan ni odla ekologiskt i Kina?” frågade den amerikanska affärsmannen den kinesiske affärsmannen. Den kinesiska affärsmannen tittar frågande på mannen från USA. Han berättar att Kina är ett mycket stort land, det finns platser som är mycket smutsiga men också platser där det aldrig har funnits industrier eller där man aldrig odlat konventionellt med användning av kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel. Ur den kinesiske mannens perspektiv var det nästan komiskt att det var en amerikan som ställde frågan. Den kinesiske mannen var bland annat kritisk till USAs användning av GMO.

Åsa Lindeblad är kvalitetschef på Saltå Kvarn. Hon har ansvar för att vi och våra leverantörer lever upp till våra kvalitetskrav och trovärdighet. Hon berättar i några blogginlägg om hennes  besök i Kina. Detta är del 2. Del 1 finns här: Mat från hela världen eller HUR är viktigare än VAR

Mat från hela världen eller HUR är viktigare än VAR

Kina

För Saltå Kvarn är det viktigare HUR maten odlas än VAR den odlas – sett ur ett miljöperspektiv. Sedan finns det andra skäl att prioritera närodlat – det kan smaka bättre, man kan besöka odlaren och med egna ögon se hur odlingen går till. Men ur ett miljöperspektiv är transporterna av maten till butiken bara en mindre del av all energi som omsätts när man odlar och förädlar mat. Vi menar också att det finns en social aspekt av att handla med andra länder ­– genom att köpa bra produkter, från en bra leverantör kan vi ge incitament för en hållbar matproduktion i andra delar av världen. Men vi gör så klart inte avkall på matens kvalitet – dess smak, utseende och ämnen. Genom att importera bra ekologiska produkter från andra länder ger det också en signal till svenska odlare om att det finns en stark efterfrågan på ekologisk mat. Transporterna är så klart fortfarande ett problem och Saltå Kvarn arbetar med att minska påverkan från våra transporter. Vi var först i Sverige med att klimatkompensera våra produkter år 2006. Nu klimatkompenserar vi alla våra transporter – alla transporter av våra produkter och våra tjänsteresor. Mer om vårt arbete med transporter och klimatkompensering kommer jag att berätta i ett senare blogginlägg.

Under 2014 sålde Saltå Kvarn 10.000 ton ekologiska produkter från 28 olika länder. 59 procent av produkterna odlades i Sverige, 14 procent i Italien, 9 procent i Turkiet, 6,6 procent i Tyskland och 3,5 procent i Kina.

geografisk fördelning

I slutet av förra året reste jag till Kina. Där träffade jag några av de människor som odlar, skalar och rensar Saltå Kvarns produkter. Jag besökte ekologiska odlingar och hann även med att besöka några storstäder. Jag är inte en Kina-expert – långt ifrån – men jag vill i några blogginlägg berätta om min och min kollegas besök i Kina.

Åsa Lindeblad är kvalitetschef på Saltå Kvarn. Hon har ansvar för att vi och våra leverantörer lever upp till våra kvalitetskrav och trovärdighet.