Kategoriarkiv: Historia

Müslihistoria och Bircher-müsli

Müsli kommer ursprungligen från Schweiz och är en blandning med flingor av spannmål som bas, med olika frukter, bär, frön eller nötter. Müslin fick sin spridning i början av 1900-talet efter att läkaren Maximilian Bircher-Benner   lanserat den på sanatoriet i Zürichberg. Han serverade müslin som kvällsmat och den bestod av havregryn, nötter, mjölk och rivet äpple. Den skulle vara stärkande, lättsmält och nyttig och man lade müslin i blöt i mjölk flera timmar innan den skulle ätas. Denna typ av müsli har sedan fått namnet ”Bircher-müsli” och är ett matigt mellanmål som du enkelt kan förbereda. Resultatet blir både krämigt och mättande. Prova själv!

Bircher-müsliBircher-müsli med bär (4 portioner)
4 dl valfri müsli
3 dl mjölk
1 1/2 dl matyoghurt
2 msk honung
Valfri topping som t.ex nötter, torkad frukt eller färskt frukt.

Blanda müsli och mjölk i en stor skål. Ställ den i kylen ca 2 timmar, eller tills müslin sugit åt sig av mjölken. (Det går också bra att låta den stå över natten.)  Blanda müslimjölken med yoghurten. Lägg upp i 4 skålar. Strö på valfri topping och ringla över honungen.

/Susanne

Barsja – du är vår hjälte!

barsja_bageriet_liten[1]

Under 70 och 80-talet satte Barsja sin prägel på bageriet på Saltå Kvarn. Hon ryckte in under en period när den ordinarie bagaren Carl-Emil var sjuk, trots att arbetet innebar att hon var tvungen att vara borta från sin familj nattetid. Barsja blev kvar som bagare och med henne kom vackert målade ordspråk om bröd över dörrarna i bageriet och blommor prydde bakbordet efter dagens bakning. Så småningom började Barsja att baka sitt eget bröd i bageriet, det som hon brukade baka hemma till sin familj. Det var ett härligt surdegsbröd kryddat med kummin. Det blev snabbt populärt och fick namnet Barsja, ett bröd som vi fortfarande bakar varje natt på Saltå Kvarn. I många år efter att Barsja hade slutat hos oss fick hon regelbundet ett Barsjabröd levererat till sig. Och om hon tyckte att vi hade knådat för dåligt eller kryddat för lite så hörde hon av sig till våra bagare med sina synpunkter. Barsja finns inte bland oss längre men vi har henne att tacka för många fina minnen och ett alldeles underbart surdegsbröd. Tack Barsja!

Läs mer om Barsja här  och här.

facebook hjältar-jubileum

Carl-Emil Sörgärde – du är vår hjälte!

Carl-Emil2_000[1]

Det är Carl-Emil Sörgärde vi har att tacka för att Saltå Kvarn finns till. När skolan Saltå by på 1960-talet efterfrågade ett biodynamsikt surdegsbröd började han att baka i en villakällare i Järna. Bröden som gräddades i björkvedseldad stenugn spred en fantastisk doft över nejderna och folk strömmade till och ville köpa bröd. Carl-Emil är upphovsman till våra äldsta bröd Fullkornsbrödet och Fruktbrödet som idag är många människors favoriter. Tack Carl-Emil för att du la grunden till det Saltå Kvarn vi har idag!

facebook hjältar-jubileum

Garbovägen

Nu för tiden går det en rak väg tvärs över åkern till Saltå Kvarn men för inte så längesedan gick vägen från Pilkrog vid gamla E4:an och genom Saltå By.
Då går man förbi Bagarbo där Saltå Bageri startades på 60-talet. Det ser ju ut som vilket litet hus som helst, så det är ju inte många som vet det. Men huset heter Bagarbo och på Saltå By känner man förstås till historien.

I källaren i Bagarbo bakades Saltåbrödet ända fram till 1970 då bageriet på Saltå Kvarn stod klart.

Bagarbo med kvarnen i bakgrunden. 

Vägen genom Saltå var förr sockenvägen som gick från Överjärna till Ytterjärna och kustvägen, senare gamla E4:an, så vägen var rätt trafikerad med dåtidens mått.
Saltå By har låtit resa upp de gamla stenarna som löpte längs vägen. De hade mer eller mindre hamnat i diket. En riktig kulturgärnig som gör vägen rättvisa och visar att den en gång var en stor och viktig led.

Strax utanför Bagarbo så körde Greta Garbo i diket en gång, vilket förstås var en stor händelse, och i många år kallades vägen vid Saltå för Garbovägen. Men det var länge sedan………..

Garbovägen……

En riktigt trevlig promenad i dag för övrigt. Sju grader varmt, sol och den första tofsvipan!

Lena E

Dags för semlor!

Den 16 februari innfaller Fettisdagen. När jag var barn – inte sååå himla längesen….. – var det först då man kunde köpa semlor och sedan forsatte försäljningen endast på tisdagar och fram till påsk. Om man kom för sent till affären så kunde det hända att semlorna var slut och då fick man vänta en hel vecka! Vilket öde!

Nu för tiden börjar man sälja semlor direkt efter juloch försäljningen pågår fram till påsk. Sin kulmen når semmelätandet vid fettisdagen och fram emot påsken är vi rätt trötta på semlor. De var godare förr tycker jag, då de bara fanns i några veckor och endast på tisdagar 😉

Du kan läsa mer om semlor hos Sveriges Bagare och Konditorer.

Lena E

Kvarntomten ska man hålla sig väl med

img_0582
När den nya kvarnen byggdes 1980 så fick den lilla kvarntomten flytta med. Han fick bo ovanpå kontrollpanelen i styrrummet. I tretton år satt han där uppe och höll ett vakande öga över saker och ting men vid en städning tyckte man att han såg så maläten ut att han åkte i sopcontainern.
Det skulle man inte gjort . . . . .
Strax efter det så brann det i kvarnen. Det var på hösten och man torkade spannmål dygnet runt. Något hände och det började brinna i spannmålstorken. Man upptäckte branden ganska snart men mycket hann ändå bli förstört. En stor sikt totalförstördes, metallgolven böjde sig och mycket el blev förstört. Det tog ett halvår tills allt var iordning igen och malningen av mjöl fick lejas ut under tiden som reparationerna pågick.
Micki Westerdal, en av mjölnarna i kvarnen, gick till containern och plockade upp tomten och satte honom på sin plats i kontrollrummet igen. Där sitter han fortfarande och håller koll på kvarnen.

img_0584
Lena E

Nässelbröd 1973 i Saltå Bageri

bageriet-1973Så här såg det ut då vi bakade nässelbröd i bageriet. Längst bak till höger står Nils Sohl och kör degbitar genom en kavlingsmaskin så att det blir platta kakor. Jag står till höger och lägger kakorna på bordet. Sen tog man ur hålen. Det gör killen framme till vänster (minns inte vad han heter). Längst bak har vi Carl-Emil Sörgärde, som penslar bröden med potatismjöl i vatten. Det gjorde bröden lite glansiga, plus att havregrynen skulle fastna. Sedan lades de på plåt.

 

lena1

Så här såg sedan bröden ut färdigjästa och klara att skicka in i ugnen.
Det var tider det…suck 🙂

Lena E

Här blir mjölet stenbra

Mamma rensade i gömmorna och skickade mig ett tidningsurklipp ur Sörmlands Nyheter, daterat 8 april 1969. Där är reportage från kvarnen; ”Här blir mjölet stenbra och ger limpor natursmak” och från bageriet; ”Bagare som gör riktiga limpor.”
carl-emil2

Jättekul att läsa. Klicka på bilderna för att läsa hela artikeln. Tyvärr saknas några rader på sidan med mjölnaren Ivar Forslund. På den bilden kan man se hur våra förpackningar såg ut på 60-talet och en bit in på 70-talet. Det var en vit påse med loggan i olika starka färger.
Carl-Emil jobbade i bageriet till mitten av 70-talet. Ivar Forslund med familj flyttade till Hälsingland i början av 70-talet och startade ett knäckebrödsbageri.
forslund1

Lena E

Hertha Hillfon i bageriet

Hej!

Har varit i Skåne i några veckor och haft en härlig semester. Det var inte världens bästa väder och vattnet var iskallt men härligt ändå.
På Österlen, där jag var, finns mycket att se. Naturen är otroligt vacker med milsvida sandstränder, bokskogar och ett öppet landskap. Några favoritställen är nationalparken Stenshuvud som bjuder på en underbar utsikt och en rik flora och fauna och Sandhammaren där du kan vandra flera mil läns den skånska östkusten.
På Österlen finns mycket kultur och många konstnärer håller till här. I en butik som säljer 1900-talskonst såg jag en dag en liten skulptur – en tröja – av Hertha Hillfon, en av våra främsta svenska konstnärer och som gör helt fantastiska skulpturer.
                                                
Då mindes jag en livfull dam, lite tokig tyckte både jag och bagarna, som kom till bageriet för att göra brödskulpturer. Det var i början av 70-talet då bageriet var ganska nytt.
Hon bakade massor med konstiga grejor hela dagen, inte särskilt snygga heller tyckte jag som mer gillade ”vackra” saker som sirligt formade skådebröd. Hon tyckte att det var underbart att få knåda vår deg som hon sedan ”brände” i den stora vedugnen.
Inte minns jag vad bröden hon bakade blev av. Kanske hon tog dem med sig.
Kul i alla fall att Hertha, vars konstverk jag idag uppskattar väldigt mycket, trivdes en hel dag i vårt bageri.

Lena E.

Barsjas pepparkakshus på villovägar

Hej

Jag har ju skrivit lite om Barsja förut under Barsjabrödet. Det finns många historier att berätta om Barsja.

Det här var i juletid i början av åttiotalet. Barsja var i full gång med att baka pepparkakor till alla hon kände. Den här julen hade hon också fått en beställning på ett pepparkakshus till en bank i Stockholm. De skulle ha huset i sin julskyltning.
Barsja bakade och byggde både dagar och nätter. Vi undrade hur hon orkade och hur hon kunde hinna med allt!

Till slut var i alla fall huset klart och vilket hus det blev!
Jag kan nog inte med ord riktigt beskriva hur vackert det var men det var som klippt ur Tomtar och Troll. Det var ett stort hus fullt med karameller, nötter och mandlar, sockerblommor och kristyr. Det rykte ur skorstenen och glittrande istappar hängde ner från taken. Runt omkring stod majestätiska granar, fulla med små kulor i guld och silver och framför grinden väntade den ståtligaste julbock med släden fylld av godsaker och paket. Överallt gömde sig små tomtenissar och om man kikade in genom dörren som stod på glänt, så såg man hela tomteskaran sitta runt ett stort bord med vit duk med spetskant på. Där var dukat till fest och i det varma skenet från lyktorna satt tomtarna och åt sin julegröt.
Ja, det var sannerligen ett vackert pepparkakshus – och precis allt gick att äta!

Barsjas två äldsta söner skulle leverera pepparkakshuset till banken inne i stan och hon manade pojkarna att köra försiktigt så att inget skulle gå sönder. Det skulle ju stå i bankens fönster och folk kunde ju se om något var trasigt. De lovade så klart att vara försiktiga och gav sig iväg.
Trots att de växt upp med Barsjas konstverk varje jul, så var de särskilt imponerade det här året.
Under färden in till stan så satt de och pratade om vem som borde få ett sånt här fint hus. De tyckte mindre och mindre att någon tråkig bank skulle ha det och mer och mer att det var värdigt en prinsessa.
Och så blev det på det viset att de istället åkte till Stockholms slott och knackade på. ”Vi har en julklapp till prinsessan”, sa de .
Så överlämnades pepparkakshuset till hovet som lovade se till att kungafamiljen skulle få det.
Glada i hågen åkte pojkarna hem och de kände sig glada och upprymda över att gjort något så bra som att göra en riktig prinsessa glad.

Barsja blev ju lagom glad förstås. Hon blev ju tvungen att baka ett nytt hus åt banken och fick arbeta massor igen men hon förlät så klart sina söner. De hade ju gjort en bra sak även om det blev lite jobbigt för henne.

Och så var Barsja. Hon tillverkade de mest fantastiska saker och var givmild åt alla på alla sätt och vis.

Det året kunde man förresten se en liten prinsessan Victoria stå framför ett stort vackert pepparkakshus i Tv:s Jul hos Kungafamiljen.

Lena E