Kategoriarkiv: Världen

Våra leverantörer – Sesamfrö

Åsa och Mårten har varit i Bolivia och besökt odlare och leverantörer av sesamfrö och quinoa.

I mars var Åsa och Mårten i Bolivia och besökte några av våra leverantörer. Åsa har tidigare bloggat om quinoa. Nu ska det handla om sesamfrö!

En flygresa mellan La Paz och Santa Cruz de la Sierra tar bara en timme. Men när man kommer från La Paz och den karga högplatån känns Santa Cruz de la Sierra som ett helt annat land. Eller en helt annan kontinent. Det är stora skillnader mellan västra och östra Bolivia – temperaturen, luftfuktigheten, växtligheten, djurlivet, maten och sist men inte minst höjden över havet.

I Santa Cruz de la Sierra är klimatet tropiskt. Årsmedeltemperaturen ligger över 20 grader. Området runt staden Santa Cruz, som den kallas för i dagligt tal, är jordbruksbygd. De flesta lantbrukarna har små odlingslotter och vanliga grödor är till exempel majs, sojabönor och jordnötter. Lantbrukarna har även djur på sina gårdar som kor, grisar och höns.  De flesta lever mycket enkelt – utan gas, elektricitet eller rinnande vatten.

Här runt Santa Cruz odlas Saltå Kvarns sesamfrön. I vårt sortiment har vi både oskalade och skalade sesamfrön.

I Bolivia är sesamfrön ett ”nytt” frö. Men i andra delar av världen har sesamfrön har odlats mycket länge, ett antal tusen år. Sesamfrön har ett högt innehåll av fett – så mycket som hälften av fröet är fett – varav det mesta är omättat och fleromättat fett. Sesamfrön är också kända för att innehålla mycket kalcium. Detta gäller främst oskalade sesamfrön, även om skalade sesamfrön innehåller kalcium. Förutom sitt näringsinnehåll är sesamfrön mycket goda. Det godaste är att rosta oskalade sesamfrön, då får man verkligen fram sesamfröets nötiga smak!

Sesamfält

Mårten på fältet

Sesam heter Sesamum indicum på latin och hör till familjen sesamväxter. Det är en hög växt som kan bli upp till 2,5 meter hög. Sesamblomman är en mycket vacker blomma, vit med inslag av rosa och lila.

Sesamblomma

Sesam behöver mycket värme under lång tid för att mogna. Efter ungefär 120 dagar har en kapsel bildats där sesamfröna ligger på rad inuti och mognar.

Frökapslar

När bladen på sesamväxten har börjat torka skördas sesamväxten med hjälp av en machete. Sesamen staplas upp i kärvar på åkern och torkas under 14 dagar.

Sesam på tork

Sesamkärve

När kapseln torkat ordentligt gör man precis likadant med sesamfröna som med quinoa, man lägger ut en pressening och slår på sesamväxten. På så sätt trillar sesamfröna ut ur kapseln och kan samlas upp från presseningen. I vissa fall låter man plantan torka ytterligare en tid för och göra om processen – allt för att se till att alla fröna tas till vara. På åkern sorterar man även sesamfröna en första gång, precis som jag har berättat att man gör med quinoa. Sesam odlas i växelbruk mellan träda och andra grödor som till exempel jordnötter, sojabönor eller sorghum. Sorghum eller durra är ett gräs som används bland annat till foder.

Durrafält

Durra

Saltå Kvarns leverantör av sesamfrön i Bolivia är ett privat företag med en stor passion för att göra gott – att hjälpa små lantbrukare att kunna leva av sin mark. Företaget köper sesamfrön från ungefär 1.000 familjer runt Santa Cruz. Familjerna har olika stora gårdar, allt från en hektar upp till 45 hektar. Men de flesta familjer har mellan en och fem hektar och kombinerar odlingen med djurhållning.

Zackarias, en av de 1.000 odlare som levererar sesamfrön till Saltå Kvarns leverantör, odlar sesamfrön sedan sex år tillbaka. I år odlar han sesamfrön på två hektar. Zackarias bor tillsammans med sin fru och deras sju barn alldeles i närheten av odlingen. De håller just nu på att bygga ett nytt hus. Förutom odlingen livnär de sig också på 10 kor. Zackarias berättar för oss att han har haft stor otur med årets skörd. En stor del av skörden har blivit förstörd av termiter. Enligt Zackarias är termiter det skadedjur som han har haft mest problem med i odlingen av sesam.

Zackarias

Termiter är, trots vad man kan tro, inte nära släkt med myror. De är istället närmare släkt med kackerlackor. Men termiter lever precis som myror i samhällen med en social struktur och bygger stora ”stackar”. Termitboet på bilden här nedanför är övergivet, men det är otroliga byggnadsverk som de kan skapa. termiter lever av cellulosa av olika slag och vissa arter (det finns flera tusen) är skadedjur och orsakar stora skador på odlingar.

Termitstack

I Bolivia är det allmän skolplikt precis som i Sverige. Barnen går i skolan på förmiddagen. På eftermiddagen går de allra flesta hem för att hjälpa till på gården. Under ett av våra fältbesök träffar vi Carlos. Carlos är en av sju söner i en familj som odlar sesamfrön. Familjen odlar sesamfrön på fem hektar. Carlos berättar för oss om växtföljden på deras mark: Första året odlar de djurfoder, till exempel majs eller sorghum, andra året odlar de sesamfrön. Tredje året ligger marken i träda. Förutom odlingen har även familjen grisar. Grisarnas gödsel komposteras och används som gödsel.

Carlos

Eftersom sesamfrön är en ny gröda för de allra flesta har vår leverantör anställda som hjälper och ger odlarna råd i hur de ska odla sesamfrön. Vi besöker även företagets kontor och deras två anläggningar. På den ena anläggningen rensas sesamfröna från till exempel stenar, ogräsfrön, växtdelar och fula fröna. I en annan del av Santa Cruz ligger anläggningen där de sesamfrön som ska säljas som skalade skalas. Skalningen görs med hjälp av vatten som snurrar runt i snabb hastighet, vilket får skalen att lossna. Efter skalning torkas sesamfröna, för att sedan sorteras en sista gång innan de packas i säck. Sedan börjar den långa resan till Sverige. Transporten sker på samma sätt som quinoan. Du kan läsa hur i min tidigare bloggpost Våra leverantörer – Quinoa del II.

Jag tänker avsluta min berättelse från Bolivia med Ali Baba och de 40 rövarna, sagan om den fattiga vedhuggaren från sagosamlingen Tusen och en natt. Jag har läst sagan många gånger och ofta funderat på varför grottan kallas just ”Sesam”. Och i Bolivia fick jag veta varför. Det finns en sorts sesam som kallas ”golden sesame” eller gyllene sesam. Precis som namnet antyder är fröet mycket vackert och förr i tiden användes sesamfröna som betalningsmedel. Så det som fanns i rövarnas grotta var inte pengar utan sesamfrön. Idag är sesamfrön inget som man blir rik av att odla, men för många familjer ökar livskvaliteten när de kan leva på det som marken ger.

Åsa

Våra leverantörer – Quinoa del III

Sista delen i Åsas inlägg om quinoa.
Här hittar du del I och del II

Jag har i mina två tidigare bloggposter jag berättat om odlingen av quinoan och om verkligheten för de människor som odlar quinoan.
Odlarnas stolthet för quinoan är stor, det märks på flera olika sätt. Det mest konkreta är att alla de rätter som Mårten och jag serverades innehöll quinoa i en eller annan form. Här ska jag bara kort visa några exempel på vad vi åt under vår resa på Altiplano i Bolivia.

Salteñas skulle jag beskriva som en sorts pirog som innehåller grönsaker och ibland även kött. De salteñas som vi åt var bakade på bland annat quinoamjöl. Salteñas kan man köpa på gatan i små stånd.

Soppor, både grönsakssoppor och soppor med kött, innehåller ofta quinoa.

En frukost blev vi serverade en omelett som innehöll kokt quinoa och grönsaker.

Att besöka Altiplano utan att äta lamakött är som att åka till Gröna Lund utan att åka berg-och-dal-bana. Vid ett besök på ett av kooperativets regionalkontor blev vi serverade vi nygrillad lama tillsammans med quinoa och färskost. Och boliviansk öl.

En annan frukost bestod av friterat bröd gjort bland annat på quinoamjöl. Till brödet fick vi ett quinoa kokat med mjölk och socker. Förr i tiden maldes quinoan på enkla kvarnar som såg ut som på bilden här nedanför.

Annan traditionell mat är dumplings av quinoa. Då blandar man quinoamjöl, vatten och salt som sedan ångkokas. Dumplings kan vara fyllda med ost. Man äter också sallader med quinoa eller stuvar quinoan. Till frukost är det vanligt att man äter quinoapops – det vill säga quinoa som poppats som popcorn.

Nu ska jag avsluta min berättelse om quinoa från Bolivia med en bild på en de vackraste platser som jag har besökt – Salar de Uyuni. Salar de Uyuni är en saltsjö. På vintern torkar sjön ut helt. Vid vårt besök, i mars, fanns det fortfarande vatten kvar i sjön. På bilden här nedanför är det en ö ute i saltsjön som speglar sig i vattenytan vid soluppgången.

I nästa del av min reseberättelse ska vi bege oss till en helt annan del av Bolivia, till Santa Cruz och till odlingen av sesamfrön.

Åsa

Våra leverantörer – Quinoa del II

Här är fortsättningen på Åsas inlägg om quinoa.

Jag brukar ofta få frågan hur jag orkar pendla mellan mitt hem i Upplands Väsby och Saltå Kvarn i Järna. En enkel resa på cirka två timmar med tåg och buss. Beroende på mitt humör kan svaret variera, men nu – nyss hemkommen från Bolivia – är svaret ganska enkelt: För att jag dagligen får lära mig något nytt om den mat vi äter. Och för att jag får träffa de personer som odlar och tillverkar vår mat – både i Sverige och i andra länder.

Åsa Lindeblad, kvalitetschef Saltå Kvarn

Quinoa är en ört, en mållväxt, och är inte släkt med våra fyra sädesslag – vete, korn, råg och havre. Den är istället släkt med till exempel svinmålla (se bild nedan), som är ett vanligt ogräs i Sverige.

Quinoa växer fortfarande vilt på högplatån i Bolivia. Den vilda formen (se bild nedan) är mindre och mer oansenlig än sina förädlade släktingar.

Det finns många olika sorters quinoa – men man brukar skilja mellan vit, svart och röd quinoa. Skillnaden är, tycker jag, att den vita quinoan är lite beskare i smaken medan svart och röd är mer nötiga. Röd och svart quinoa är också mer ”knapriga” och ger större tuggmotstånd. Jag brukar själv ibland blanda vit quinoa med röd eller svart när jag kokar, eftersom jag själv föredrar den nötiga smaken. Andra skillnader mellan sorterna finns i odlingen (mognaden av fröna) som gör att avkastningen av röd och svart quinoa blir lägre. Det gör i sin tur att priset på den röda och svarta quinoan är högre än den vita. Sedan odlas betydligt mer vit quinoa än den svarta och röda.

Quinoan sås på den bolivianska våren, i september. Sådden sker oftast för hand. Växten behöver lång tid för att fröet ska utvecklas. Det är först efter sex till sju månader, i mars och april, som fröna skördas. På Saltå Kvarn har vi själva provat att odla quinoa utanför vårt kontor i Järna. Plantorna växer bra men fröna hinner inte mogna. Sveriges korta sommar räcker inte riktigt till. Däremot odlas quinoa på andra platser i världen, bland annat i USA. Odlarna i Bolivia menar dock att desto högre upp quinoan odlas desto bättre blir den. Och om det stämmer är det svårt att tävla med den quinoa som växer på högplatån i Sydamerika.

Åkrarna, där quinoan odlas, är oftast ganska små. Storleken varierar lite beroende på var på högplatån man är, men det varierar från någon enstaka hektar och uppåt. Det finns inte några stora problem med skadedjur, men de som finns är bland annat ett mott (en nattfjäril) som äter quinoa. Eftersom odling är ekologisk används inga kemiska bekämpningsmedel, utan man tar hjälp av feromonfällor (se bild nedan) för att fånga in nattfjärilarna. Feromoner är doftämnen som bland annat nattfjärilarna sänder ut för att kommunicera med varandra. På så sätt kan man lura fjärilarna i en fälla.

Ett annat djur som kan skada odlingarna är lamadjur, både de tama lamadjuren men också den vilda laman – vicuña. Vicuñan (se bild nedan) är mycket smäckrare än sin tama släkting.

De tama lamadjuren spelar en central roll i lantbruket på högplatån – lamadjurens gödsel används för att tillföra näring till åkrarna, köttet äts och dess mjuka (alpaca) ull tas till vara. Överallt på högplatån ser man lamadjuren ströva omkring, till synes ensamma. Men de följs alltid åt av en herde. På natten tas lamadjuren hem bland annat för att skydda dem mot pumor som lever på högplatån. Våra värdar bekräftade också det som man hört sedan barnsben – laman spottar riktigt bra.

I mars-april när fröna har utvecklats färdigt skördas quinoan för hand med en machete. Hela plantan skärs av vid basen och sedan läggs allt på tork på åkern. Växten staplas upp ungefär som vi gjorde med våra sädesslag förr i tiden.

Det tar ungefär 40 dagar för quinoan att torka. Ute på åkern läggs sedan quinoan på en presenning. Med hjälp av ett redskap slår man fröna av plantan. Med en enkel anordning rensas även fröna från blad och pinnar från växten. På bilden ser du hur min kollega Mårten tillsammans med Christof visar hur den första rensningen det går till.

Odlaren tar en förtjänstfull rast medan han tittar på.

Vit quinoa har en stor variation i färg. Bilden visar vit quinoa efter den första rensningen på fältet. När quinoan har packats efter rensning, putsning, tvättning är quinoan vit, men som du säkert ha sett när du äter quinoa, kan färgen variera från vit till lätt rosa.

När quinoan har grovrensats transporteras den med lastbil, lamadjur eller åsnor till närmaste regionalkontor där quinoan rensas en andra gång. Här förvaras alla olika odlares quinoa i olika säckar så att man kan se exakt från vilken odlare som quinoan kommer från. Sedan transporteras quinoan till anläggningen där quinoan putsas, tvättas och rensas. I tvättningen tas de så kallade saponinerna bort. Saponiner är ämnen som finns naturligt i quinoa-fröet för att skydda det från skadedjur. Saponiner finns i många växter, till exempel såpnejlika som växer i Sverige. Något som Mårten och jag lärde oss under vår resa är att man inte behöver skölja quinoan hemma innan man kokar den. Här nedanför är en bild från när saponinerna tas bort från quinoan, skummet är saponinerna.   

Efter tvättningen torkas quinoan och rensas en sista gång. Quinoan säckas upp på stora säckar och transporteras med lastbil till Chiles kust. Från Chile åker quinoan båt till Hamburg. Från Hamburg sker transporten med lastbil till Göteborg. I Göteborg packas quinoan i Saltå Kvarns förpackningar. Från Göteborg transporteras quinoan med järnväg till Årsta. Och sedan med lastbil till vårt lager i Järna.

Men, vad gör man då med quinoa? Allt, skulle jag säga efter mitt besök på högplatån. I nästa bloggpost ska jag i en bildkavalkad visa en del av det som Mårten och jag åt under vårt besök på Altiplano.  

 Här hittar du Quinoa del I

//Åsa

Våra leverantörer – Quinoa del 1

Åsa och Mårten har varit i Bolivia och Åsa kommer att göra några blogpostningar om resan. Här är den första.

Alldeles nyligen kom jag och min kollega Mårten på Saltå Kvarns inköpsavdelning hem från Bolivia där vi besökte två av våra leverantörer. I västra Bolivia besökte vi vår leverantör av quinoa och i östra Bolivia besökte vi vår leverantör av sesamfrön.

Jag ska i några bloggposter beskriva lite av det vi upplevde och lärdes oss under vår resa till ett av världens vackraste länder. Jag har inte varit i världens alla länder, långt ifrån, men Bolivia, dess kontraster och dess underbara människor är inget som man går oberörd förbi.

Åsa Lindeblad, Kvalitetschef Saltå Kvarn

Quinoa del I

För ungefär 10 år sedan upptäckte västvärlden fröet från växten quinoa, Chenopodium quinoa. I Sydamerika, där växten även växter vilt, har den odlats mycket länge – först av folket som bodde kring Titicacasjön och sedan av inkafolket. Än idag betyder quinoan enormt mycket för de människor som bor på högplatån eller Altiplano (se bild) som den kallas i Sydamerika.

Den quinoa som Saltå Kvarn säljer odlas i västra Bolivia, på den bolivianska delen av Altiplano.

Uppe på högplatån på mellan 3 500 till 4 000 meter höjd är landskapet kargt och klimatet hårt.  På vintern är det kallt och husen är enkelt byggda av sten och lera. Nu på hösten i mars-april är det kyligt, strax över noll grader på kvällar, nätter och morgnar. På dagen stiger temperaturen till ungefär 15 grader. Bolivia är ett land med många kontraster – mellan rik och fattig, stora skillnader mellan klimat i olika delar av landet och i dess landskapsformer. I väster, på högplatån, är det kargt och kyligt och i öster, på låglandet, råder tropiskt klimat med 30 grader året runt och tropiska regn.

Saltå Kvarn har tre olika sorters quinoa – svart, röd och vit. Alla är samma art, men olika varianter/sorter. Quinoan odlas av ett kooperativ som består av 1 260 odlare. Tillsammans odlar de quinoa på en yta av 14 000 hektar. Förutom den uppodlade ytan har odlarna ytterligare 21 000 hektar som ligger i träda och 72 000 hektar som används för bete till de lamadjur som spelar en viktig roll i odlingen av quinoa. Lamadjurens spillning används som gödsel, dess kött äts och lamans ull används till textiltillverkning. På grund av det karga och hårda klimatet är quinoa det enda som kan odlas på den största delen av kooperativets marker. På platser där mikroklimatet är lite mildare odlas även andra grödor som majs, potatis och spannmål. Men på det stora hela utgör quinoa och lamadjur dessa 1 260 familjers försörjning.

Quinoa är välkänt för dess näringsinnehåll. Vad man kan läsa om quinoa är att det innehåller alla essentiella aminosyror. Ett citat som jag lagt på minnet är ”människor kan inte överleva på ett enda livsmedel, men om man skulle måste välja något så skulle quinoa vara det bästa alternativet”. Näringsbrist bland befolkningen är, enligt dem själva, ovanligt. Man kan också läsa i flera artiklar att osteoporos (urkalkning av skelettet) är ovanligt bland kvinnorna som lever på högplatån. Orsaken skulle vara quinoans höga innehåll av kalcium.

Här kring Oruro, La Paz, Challapata och Salinas de Garci-Mendoza äter människorna quinoa så gott som dagligen. Det finns rapporter om att människor i de områden där quinoan odlas skulle välja andra livsmedel än quinoa för att den ska ha blivit för dyr. En stor radiostation i La Paz genomförde nyligen en undersökning där de frågade hur ofta människor äter quinoa. Svaret de fick var att de åt quinoa dagligen, vilket överraskade dem som gjorde undersökningen. Men visst är quinoa dyrare än till exempel vete, men den största orsaken till att matvanor ändras är att unga hellre vill äta andra livsmedel, menar de boende i området. I kooperativet säljer inte odlarna all den quinoa de skördar utan en del, cirka 10 procent, används för egen konsumtion under året.

Kooperativet startades för 29 år sedan då odlarna bestämde sig för att göra något åt den alltmer svåra situation de befann sig i. Fler och fler flyttade familjer flyttade från högplatån till städerna. På den tiden hade quinoan inget som helst värde, mer än som mat för odlarna själva. Kooperativet bildades och det första de gjorde var att bygga enkla anordningar för att ta bort de bitterämnen, saponiner, som finns naturligt i quinoan. Då kunde odlarna sälja quinoan till de gruvarbetare som arbetade i området kring staden Oruro. Gruvarbetarna saknade möjligheter att tvätta quinoan själva för att få bort saponinerna. Verksamheten växte och idag säljer kooperativet quinoa i Bolivia, men en stor del av produktionen går till på export. Utflyttningen har vänt och kooperativet har hjälpt till att bygga upp skolor och sjukvård i de avlägsna byarna. All quinoa som kooperativet odlar är ekologisk, men den quinoa som säljs i Bolivia är inte certifierad. Förutom kärnverksamheten kring quinoa driver även kooperativet andra projekt. Ett konkret exempel är ett projekt är det kvinnorna i kooperativet driver. Syftet med projektet är få inkomster via andra källor än quinoan. Kvinnorna stickar mössor, tröjor och sjalar av lamadjurens ull och säljer. Projektet har även byggt upp ett internetcafé där man bland annat bedriver dataundervisning.

Varje år väljer kooperativets en president, en odlare, som får representera kooperativet under ett år. Kooperativet är uppbyggt av ett antal regioner och i varje region finns ett kontor med två personer – en ansvarig för administrationen och en agronom som hjälper odlarna. Även de personer som arbetar med administrativa frågor i varje region väljs varje år av kooperativets medlemmar. Det är en medveten strategi som kooperativet har, att odlare representerar kooperativet, för att förståelsen för de förhållanden som odlarna har ska genomsyra verksamheten. Kooperativet har också en stab med administrativ personal i La Paz. Staben i La Paz är anställda och arbetar med försäljning och med kontakterna med kooperativets kunder.

1998 byggde kooperativet en produktionsanläggning.

På anläggningen tas quinoan emot från de olika regionerna. Här tvättas, sorteras och paketeras quinoan i säck för att sedan transporteras vidare till bland annat Europa. Kooperativet har också ett eget väl utbyggt laboratorium där de utför olika analyser.

Stoltheten över quinoan går inte att ta miste på.

Men tillsammans med stoltheten finns en oro för att västvärlden intresse för quinoa ska minska. Vilket är lätt att förstå, för utan exporten av quinoa minskar odlarnas möjlighet att bo kvar på sin vackra Altiplano.

I nästa del av min resebeskrivning kommer jag berätta mer om quinoa och odlingen av quinoa.

Åsa

Finanskrisen del II

Finanskrisen drabbar oss på många sätt. Jag har tidigare berört frågan om hur Saltå påverkas. Men en ännu viktigare fråga är förstås hur finanskrisen påverkar omställningen av hela vårt samhälle i hållbar riktning. Det finns de som menar att nu kommer alla prioriteringar kring klimat och hållbar utveckling att glömmas bort. Och även om prioriteringarna finns kvar så behövs det ju ett väl fungerande finansiellt system för alla de gröna investeringar som behövs framöver – om systemet har kollapsat så blir det inga investeringar i grön teknik. Å andra sidan finns det en möjlighet att krisen leder till en ny medvetenhet om behovet av sparsamhet. En sparsamhet som inte bara kommer att handla om ekonomi utan även om energi och material.

En annan positiv effekt som krisen haft är att regeringar, länder och världssamfundet har kunnat enas om åtgärder för att försöka rädda det finansiella systemet. Man kan bara hoppas att denna erfarenhet även kan komma att tillämpas på det ekologiska systemet – som också befinner sig i kris. Sist men inte minst kanske det föds en insikt om att vi behöver ett nytt finansiellt system som har helt annan arkitektur än det gamla och där girigheten hålls i schack. /johan

Ramadan

 

I måndags inleddes Ramadan, muslimernas motsvarighet till vårt julfirande – religiöst sett. Det var vid denna tid som Muhammed fick sin uppenbarelse vilket sedan nedtecknades i Koranen. Syftet med fastan under Ramadan är att man som muslim ska förstå hur det är att vara fattig. Fastan bryts vid solnedgången och då äter man desto mer. 

I området där jag bor finns väldig få invandrare men om jag tar färjan tio minuter så hamnar jag i en av Stockholms södra förorter och där bor nästan 100 procent invandrare. (Därför kallar jag vattnet där färjan tar mig över varje dag för Bosporen – vattnet mellan två världsdelar.) Idag var jag över och handlade i stormarknaden på andra sidan. Och det är helt häpnadsväckande hur lite man har anpassat sig till att man finns i ett invandrartätt område. Visst var det lite provsmakning igång som hade med Ramadan att göra. Men i det stora hela hade denna stormarknad lika gärna kunna ligga på Lidingö eller Danderyd. Så blir det när för mycket av butikernas beslut tas av byråkrater i Solna.

På ett helt annat sätt gjorde sig Ramadan påmint under dagen. Vår inköpare Lisa Trolle håller på att förhandla om priserna på våra fikon och aprikoser från årets skörd. Det brukar normalt inte ske under Ramadan. Men eftersom Ramadan infaller samtidigt är den inhemska efterfrågan i Turkiet på topp – fikon och aprikoser är populära under Ramadan – och då går också priserna upp. Men Lisa är ett proffs så hon kommer att fixa det.

Vi lever i ett nytt Sverige –  det kan ingen ändra på – och vi behöver alla lära oss mer och anpassa oss till denna nya kunskap. Hur har Ramadan gjort sig påmind i ditt liv idag? /johan

Biodynamiska fikon från Smyrna

Hej

Jag har ju tidigare berättat om Världens Godaste Aprikoser  som kommer från Malatya och om Mehmet och Zakire som odlar biodynamiska hasselnötter. Vi var några från Saltå Kvarn som reste till Turkiet i juli för att besöka odlarna. Den sista dagen var vi i Izmir i västra Turkiet. Trakterna kring Izmir är centrum för odling av druvor (russin) och fikon och det är från denna vackra stad som all torkad frukt skeppas ut.
Vi åkte med buss i några timmar och kom så fram till den lilla byn där Ferra bor. Ferra är fikonodlare och odlar sedan några år på biodynamiskt vis. Landskapet är kuperat och fikonen odlas på branta sluttningar.

 

Vi kom dit sent på eftermiddagen och det var otroligt varmt. Ferro (agronomen) och Ferra (odlaren) blev glada över att träffa varandra och skuttade glatt uppför backarna för att ta oss högre upp och högre upp. Solen hade lyst på sluttingen hela dagen och den torra jorden brände genom skorna. Vi tyckte fikonen här nere var väldigt fina men de är mycket finare högre upp sa Ferra och Ferro, så vi stapplade på. Väl uppe hade vi en underbar utsikt över alla kullarna där man kunde se fikon, oliver, persikor och nektariner. Ferra var stolt över sin odling och det med rätta. Vackra, vackra fikon överallt. Vid den tiden var de ännu inte färdiga utan behövde ännu en månad för att mogna.
Ferra äter enbart biodynamiska fikon eftersom de är de godaste, sa han. Nu kunde vi inte smaka på just dessa eftersom de inte mognat ännu men snart så kommer de till Sverige. När fikonen skördats – under augusti och september – så ska de soltorkas. Det tar då några veckor innan de skickas till Izmir för att tas omhand i renserier och packerier. Under oktober månad skeppas de ut och det tar ungefär två veckor innan de når Sverige. Det är därför vi i Sverige har traditionen att ha fikon till jul. De är nämligen från den nya skörden.
Izmir ligger vid Medelhavet i Turkiet men för länge sedan var staden grekisk och hette då Smyrna. Fikon från Smyrna var vida berömda.

Lena E

Handelsgödsel dödar våra hav

Döda havsbottnar breder ut sig i världens hav med förskräckande hastighet, visar en ny stor sammanställning som puliceras i tidskriften Science, rapporterar DN idag. Det är i första hand handelsgödsel från jordbruket som dödar våra hav och värst är läget för Östersjön. Ett intressant belägg för jordbrukets roll är hur Svarta havet har tillfrisknat utanför Ukarina.  När Sovjetunionen bröt samman upphörde också statens subventioner till bönderna för att köpa handelsgödsel. Det minskade utsläppen av framförallt kväve. Nu har syret återkommit i stor del av Svarta havet och bottnarna lever upp på nytt. 

Vad är då problemet i dagens svenska jordbruk?

Fyra femtedelar av allt som odlas av svenska bönder är djurfoder. Det odlas till stor del på ensidiga spannmålsgårdar som är beroende av oljebaserad konstgödsel. Fodret används sedan ofta på lika ensidiga djurgårdar i en annan region, där det inte finns tillräckligt mycket växtodling för att ta hand om näringsinnehållet i gödseln från djuren. Resultatet bli stora överskott av kväve och fosfor, både på spannmålsgårdarna och på djurgårdarna, som slutligen belastar havet. Många gårdar med för mycket djur ligger dessutom i kustnära områden. 

Lägg om till ekologiskt kretsloppsjordbruk!

Den långsiktiga lösningen på problemen med övergödningen av Östersjön är att lägga om fler jordbruk till det som kallas för ekologiskt kretsloppsjordbruk.Genom att förena spannmålsproduktion och djurhållning på ett balanserat sätt blir det just så mycket gödsel och näringsämnen som gårdens grödor kan utnyttja och övergödningen minskar kraftigt. Behovet av konstgödsel i svenskt jordbruk minskar då också kraftigt, vilket är viktigt även ur klimatsynpunkt (varje kilo konstgödselkväve kostar ett kilo olja att ta fram). Biodynamiskt jordbruk är ett utmärkt exempel på ekologiskt kretsloppsjordbruk. Saltå Kvarns ambition är att bara köpa biodynamisk spannmål från våra svenska bönder. /johan

Världens godaste aprikoser

Vi reste vidare till staden Malatya i provinsen med samma namn i östra Turkiet, strax norr om Syrien. I Malatya odlas världens godaste aprikoser. Du kanske har plockat en solvarm, mogen aprikos från ett träd och fått njuta av den goda frukten. Det är ju fantastiskt ljuvligt. Men att äta en nyplockad aprikos i Malatya är en himmelsk upplevelse. Ingenstans i världen finns så söta och goda aprikoser som här!

I flera timmar åkte vi buss upp bland de karga bergen. Flodbäddarna var uttorkade och här och där stack det upp tistlar och massor med Kungsljus.

Ibland stod långa rader med aprikosträd planterade ute i ”ingenstans”. Man förundrades över hur de kunde växa här.

Målet för bussturen var en liten by norr om staden Malatya. Där bodde bara två familjer året om men om sommaren flyttade de andra familjerna ut till sina hus i byn där man har sina aprikosodlingar. Hela byn odlar ekologiskt och alla hjälper till med skörden.

Naturen är verkligen storslagen och ju mer vi reste ju kärare blev jag i Turkiet som är ett underbart vackert land. Väl framme i byn togs vi emot av alla som bodde där. Man hade förberett lunchen som var ett slags bröd som bakats i byns gamla stenugn.

Bröden – gözleme – var fyllda med olika grönsaker, kött och ost. Den ena sorten godare än den andra. Sen fick vi så klart nypressad aprikosjuice (jag försöker inte ens beskriva hur gott den smakade) och massor med frukt. Somliga tyckte ändå att nu när det är fest så ska det vara Fanta.

Det var inte bara naturen jag blev kär i, utan också alla härliga människor vi träffade. Se bara på dessa underbara ungar 🙂

När aprikoserna är mogna så lägger man ut stora dukar runt träden och så skakar man så att frukten trillar ner. Det kan bli många kilo från ett enda träd. Grenarna dignar av frukt.

Sedan lägger man aprikoserna på dukar i solen för att torka. En angenäm doft fyller luften.

Efter tre dagar är det dags att ta ur kärnorna, så då samlar man ihop all frukt och man plockar ur kärnor. Det går snabbt och många flinka fingrar hjälper till. Vi provade också, vilket inte visade sig vara så lätt. Sedan brer man ut aprikoserna igen och de får torka några dagar till.

När de torkat färdigt så läggs de i lådor och skickas iväg för att rensas, tvättas och torkas igen.
Som du ser så är aprikoserna mörka i färgen när de torkat klart. Konventionella aprikoser svavlas. Då tar man de nyplockade aprikoserna och stänger in dem i täta rum varefter man för på svaveldioxid. Efter 12 timmar vänder man runt frukten och sedan får de en dos svavel till i ytterligare 12 timmar. Svavlingen gör att de behåller sin färg och har också en konserverande effekt. Osvavlade aprikoser håller minst lika bra och fortsätter att utveckla smak och arom. Det är bland annat därför ekologiska aprikoser (som alltid är osvavlade) är mycket godare än konventionella.

I Malatya kan man köpa hudkräm, parfym, tvål och allt möjligt gjort av aprikoser. Precis som Düzce är centrum för hasselnötsodlingen, så är Malatya aprikosernas land.

Lena E