Etikettarkiv: altiplano

Honungsrostad lyxmüsli med smak av äpple och kanel

Det bästa med att göra sin egen müsli är att man kan välja precis vad man vill ha i den! Låt humöret och det du hittar i skafferiet avgöra innehållet. Den här varianten, fullspäckad med nötter och torkad frukt får smak av kanel och äppeljuice. Tillsammans med en god och tjock fil eller yoghurt blir det en riktig höjdarfrukost!

SONY DSC

Honungsrostad müsli

Äpplejuice 2 dl
Rapsolja 1 dl
Honung ½ dl
Dinkelflingor 4 dl
Rågflingor 2 dl
Boveteflingor 1 dl
Solroskärnor 2 dl
Pumpakärnor 100 g
Kanel, malen ½ msk
Kokosflingor 1 dl
Salt ½ tsk
Rostade hasselnötter 100 g
Rostad mandel 100 g
Fikon 100 g
Aprikoser 100 g
Russin 100 g
Linfrö 1 dl

Mät upp äppeljuice och rapsolja i en bunke, tillsätt honungen och rör tills den har löst upp sig helt.

Blanda ner dinkelflingor, rågflingor, boveteflingor, solroskärnor,  pumpakärnor, kanel, kokos och salt i bunken. Blanda om väl.

Bred ut müsliblandningen på en plåt täckt med bakplåtspapper. Rosta i 150 grader varm ugn i 45-75 minuter eller tills müslin har torkat helt. Rör om lite då och då så att allt rostas jämnt. Stäng av ugnen och låt torka lite till i eftervärmen. Låt müslin svalna helt.

Hacka hasselnötter och mandlar grovt. Klipp fikonen och aprikoserna i bitar.

Blanda ner hasselnötter, mandlar, fikon, aprikoser, russin och linfrön i müslin och blanda om ordentligt.

Häll upp på en fin glasburk, förvara torrt och svalt.

Jennifer

Våra leverantörer – Quinoa del III

Sista delen i Åsas inlägg om quinoa.
Här hittar du del I och del II

Jag har i mina två tidigare bloggposter jag berättat om odlingen av quinoan och om verkligheten för de människor som odlar quinoan.
Odlarnas stolthet för quinoan är stor, det märks på flera olika sätt. Det mest konkreta är att alla de rätter som Mårten och jag serverades innehöll quinoa i en eller annan form. Här ska jag bara kort visa några exempel på vad vi åt under vår resa på Altiplano i Bolivia.

Salteñas skulle jag beskriva som en sorts pirog som innehåller grönsaker och ibland även kött. De salteñas som vi åt var bakade på bland annat quinoamjöl. Salteñas kan man köpa på gatan i små stånd.

Soppor, både grönsakssoppor och soppor med kött, innehåller ofta quinoa.

En frukost blev vi serverade en omelett som innehöll kokt quinoa och grönsaker.

Att besöka Altiplano utan att äta lamakött är som att åka till Gröna Lund utan att åka berg-och-dal-bana. Vid ett besök på ett av kooperativets regionalkontor blev vi serverade vi nygrillad lama tillsammans med quinoa och färskost. Och boliviansk öl.

En annan frukost bestod av friterat bröd gjort bland annat på quinoamjöl. Till brödet fick vi ett quinoa kokat med mjölk och socker. Förr i tiden maldes quinoan på enkla kvarnar som såg ut som på bilden här nedanför.

Annan traditionell mat är dumplings av quinoa. Då blandar man quinoamjöl, vatten och salt som sedan ångkokas. Dumplings kan vara fyllda med ost. Man äter också sallader med quinoa eller stuvar quinoan. Till frukost är det vanligt att man äter quinoapops – det vill säga quinoa som poppats som popcorn.

Nu ska jag avsluta min berättelse om quinoa från Bolivia med en bild på en de vackraste platser som jag har besökt – Salar de Uyuni. Salar de Uyuni är en saltsjö. På vintern torkar sjön ut helt. Vid vårt besök, i mars, fanns det fortfarande vatten kvar i sjön. På bilden här nedanför är det en ö ute i saltsjön som speglar sig i vattenytan vid soluppgången.

I nästa del av min reseberättelse ska vi bege oss till en helt annan del av Bolivia, till Santa Cruz och till odlingen av sesamfrön.

Åsa

Våra leverantörer – Quinoa del II

Här är fortsättningen på Åsas inlägg om quinoa.

Jag brukar ofta få frågan hur jag orkar pendla mellan mitt hem i Upplands Väsby och Saltå Kvarn i Järna. En enkel resa på cirka två timmar med tåg och buss. Beroende på mitt humör kan svaret variera, men nu – nyss hemkommen från Bolivia – är svaret ganska enkelt: För att jag dagligen får lära mig något nytt om den mat vi äter. Och för att jag får träffa de personer som odlar och tillverkar vår mat – både i Sverige och i andra länder.

Åsa Lindeblad, kvalitetschef Saltå Kvarn

Quinoa är en ört, en mållväxt, och är inte släkt med våra fyra sädesslag – vete, korn, råg och havre. Den är istället släkt med till exempel svinmålla (se bild nedan), som är ett vanligt ogräs i Sverige.

Quinoa växer fortfarande vilt på högplatån i Bolivia. Den vilda formen (se bild nedan) är mindre och mer oansenlig än sina förädlade släktingar.

Det finns många olika sorters quinoa – men man brukar skilja mellan vit, svart och röd quinoa. Skillnaden är, tycker jag, att den vita quinoan är lite beskare i smaken medan svart och röd är mer nötiga. Röd och svart quinoa är också mer ”knapriga” och ger större tuggmotstånd. Jag brukar själv ibland blanda vit quinoa med röd eller svart när jag kokar, eftersom jag själv föredrar den nötiga smaken. Andra skillnader mellan sorterna finns i odlingen (mognaden av fröna) som gör att avkastningen av röd och svart quinoa blir lägre. Det gör i sin tur att priset på den röda och svarta quinoan är högre än den vita. Sedan odlas betydligt mer vit quinoa än den svarta och röda.

Quinoan sås på den bolivianska våren, i september. Sådden sker oftast för hand. Växten behöver lång tid för att fröet ska utvecklas. Det är först efter sex till sju månader, i mars och april, som fröna skördas. På Saltå Kvarn har vi själva provat att odla quinoa utanför vårt kontor i Järna. Plantorna växer bra men fröna hinner inte mogna. Sveriges korta sommar räcker inte riktigt till. Däremot odlas quinoa på andra platser i världen, bland annat i USA. Odlarna i Bolivia menar dock att desto högre upp quinoan odlas desto bättre blir den. Och om det stämmer är det svårt att tävla med den quinoa som växer på högplatån i Sydamerika.

Åkrarna, där quinoan odlas, är oftast ganska små. Storleken varierar lite beroende på var på högplatån man är, men det varierar från någon enstaka hektar och uppåt. Det finns inte några stora problem med skadedjur, men de som finns är bland annat ett mott (en nattfjäril) som äter quinoa. Eftersom odling är ekologisk används inga kemiska bekämpningsmedel, utan man tar hjälp av feromonfällor (se bild nedan) för att fånga in nattfjärilarna. Feromoner är doftämnen som bland annat nattfjärilarna sänder ut för att kommunicera med varandra. På så sätt kan man lura fjärilarna i en fälla.

Ett annat djur som kan skada odlingarna är lamadjur, både de tama lamadjuren men också den vilda laman – vicuña. Vicuñan (se bild nedan) är mycket smäckrare än sin tama släkting.

De tama lamadjuren spelar en central roll i lantbruket på högplatån – lamadjurens gödsel används för att tillföra näring till åkrarna, köttet äts och dess mjuka (alpaca) ull tas till vara. Överallt på högplatån ser man lamadjuren ströva omkring, till synes ensamma. Men de följs alltid åt av en herde. På natten tas lamadjuren hem bland annat för att skydda dem mot pumor som lever på högplatån. Våra värdar bekräftade också det som man hört sedan barnsben – laman spottar riktigt bra.

I mars-april när fröna har utvecklats färdigt skördas quinoan för hand med en machete. Hela plantan skärs av vid basen och sedan läggs allt på tork på åkern. Växten staplas upp ungefär som vi gjorde med våra sädesslag förr i tiden.

Det tar ungefär 40 dagar för quinoan att torka. Ute på åkern läggs sedan quinoan på en presenning. Med hjälp av ett redskap slår man fröna av plantan. Med en enkel anordning rensas även fröna från blad och pinnar från växten. På bilden ser du hur min kollega Mårten tillsammans med Christof visar hur den första rensningen det går till.

Odlaren tar en förtjänstfull rast medan han tittar på.

Vit quinoa har en stor variation i färg. Bilden visar vit quinoa efter den första rensningen på fältet. När quinoan har packats efter rensning, putsning, tvättning är quinoan vit, men som du säkert ha sett när du äter quinoa, kan färgen variera från vit till lätt rosa.

När quinoan har grovrensats transporteras den med lastbil, lamadjur eller åsnor till närmaste regionalkontor där quinoan rensas en andra gång. Här förvaras alla olika odlares quinoa i olika säckar så att man kan se exakt från vilken odlare som quinoan kommer från. Sedan transporteras quinoan till anläggningen där quinoan putsas, tvättas och rensas. I tvättningen tas de så kallade saponinerna bort. Saponiner är ämnen som finns naturligt i quinoa-fröet för att skydda det från skadedjur. Saponiner finns i många växter, till exempel såpnejlika som växer i Sverige. Något som Mårten och jag lärde oss under vår resa är att man inte behöver skölja quinoan hemma innan man kokar den. Här nedanför är en bild från när saponinerna tas bort från quinoan, skummet är saponinerna.   

Efter tvättningen torkas quinoan och rensas en sista gång. Quinoan säckas upp på stora säckar och transporteras med lastbil till Chiles kust. Från Chile åker quinoan båt till Hamburg. Från Hamburg sker transporten med lastbil till Göteborg. I Göteborg packas quinoan i Saltå Kvarns förpackningar. Från Göteborg transporteras quinoan med järnväg till Årsta. Och sedan med lastbil till vårt lager i Järna.

Men, vad gör man då med quinoa? Allt, skulle jag säga efter mitt besök på högplatån. I nästa bloggpost ska jag i en bildkavalkad visa en del av det som Mårten och jag åt under vårt besök på Altiplano.  

 Här hittar du Quinoa del I

//Åsa